astri

"För jag är lycklig, för jag är lycklig, för jag är lycklig måndag..." Bla bla bla. Hursom, trött och lycklig är jag, ungefär som en nybliven mamma. Läste nyss på Priggles blogg att hon varit duktig idag, och då insåg jag att vinden som blåser här utanför är motivationens vind, som ger luft till alla små slashasar, det vill säga mig och erika.

Jag har nämligen och gjort grejer idag, labrapport och, framförallt, filosofin. Låter väl inte så mycket, men Priggles kommer förstå. Huvudsaken är att jag blev nöjd med filosofin! Det är det som är så uppmuntrande, och det är det som sätter käppar i hjulet för mina betyg (dvs. att jag inte vill skicka in något förrän jag är helt nöjd med det).

Om jag fortsätter i det här tempot och den här stressen kommer jag dock vara utbränd innan studenten.

                 
Nu ska jag läsa Harry Potter (kan jag få låna trean av någon?) och dricka Ramlösa. Raamlösa, inte Rammlösa. Mmm.

... för att det finns vänligare lärare! Kollade just upp fcEd för att kolla vad som händer härnäst, och då visar det sig att det enda, solo, no more no less, jag ska göra tills nästa vecka är att skriva en sammanfattning över psykologins historia! Gissa om det blir en trevlig uppgift i motsats till filosofin, religionen, svenskan och det nyss inlämnade psykologiarbetet! Tack, Anita.

Förövrigt hade jag och Ingolf ett högtetknologiskt samtal om olika sätt att samtala på. Typ. Eller snarare om att man faktiskt skrev "ql" och "oxå" när man var yngre. Herrejisses. *ler* Nej. Tror dock att jag ska anamma ord som "noob". Och stavningar som "3vligt" eller "kewl". Ett uppsving i språket kanske. Nej. Inte det heller.


                    
Jag erkänner att jag är jävligt taskig som laddar upp den här bilden, men hon har så sjuuuka ben att jag måste! Så jävla FUGLY att jag aldrig sett något liknande. Bilden är döpt till "ko".

Här kommer en av de bästa disslåtarna som någonsin gjorts, så lyssna och njut:

             

Ja,  nu ska ni få höra! Trevligheter på gång. Känner att jag inte har rätt känsla för att presentera det dramatiskt, så I'm just gonna put it out there: Vi har äntligen hittat en kavaljer till Ella! En stajlish Berner sennen (bilden). Så nu rackarns, om jag inte får en Billie snart!


                 
En valp, två valp, tre valp, hur många valp? Tycker vi ska ha vadslagning.

Muntrare tider skall komma, och de kommer, nu! Hittade en film från Prag, nämmeligen... 



                

Eller hämnd. Men jag blev lite gladare av att NK-läraren Mikaela fick krypa till korset och be mig om ursäkt för sitt misstag. Jag hade lämnat in min rapport. Sucka. Usch. Vidare har vi nu fått frågorna till religionen, som verkar bedrägligt enkla. Hur jag ska kunna bre ut detta på en och en halv A4 är ju en annan femma. FAN, VAD MYCKET VI HAR ATT GÖRA. Redan nu. Jag kräksav stress. Får nog prioritera betyg nu, dvs. bestämma vilken ämnen jag inte bryr mig om. Filosofi kan ju ställa sig i kön. (Jag som trodde jag var muntrare nu, men icke). Bög.



              

Hah, nej, kanske inte dyster, men fy fabian vad grinig jag är. Så jävla dryg. Bara gnäll gnäll gnäll och ilska och fula tecken mot nyfallen snö för att den fick mig att ramla. Mor min kallar min grinighet "ett tecken på bortskämdhet". Kjell menar å andra sidan att det är okej eftersom jag är medveten om att jag är en fitta. Tror inte att något av det hjälper. Jag är arg och sur och grinig. En trist typ, helt enkelt.

Tänkte ta en lugn dag idag och inte studera, men ändrade mig sedan och tänkte börja skriva labrapport. Naj naj, för jag är dum och Ingolf är glömsk som... ett djur som har kort minne. Tappat bort inte mindre än TVÅ naturkunskapböcker nu. Mongo från Kongo, typ. Kan inte ansvara för såna prylar. Tie me to a more competent person, por favor.

                        
I helgen ska både jag och Ingolf make up för misslyckad treafest, i alla fall.

Ja, tjillevippen, som jag brukar inleda min inlägg med. Nyss hemkommen från en två timmar lång prova på-kurs i orientalisk dans, a.k.a. magdans. Bellylicious. Tummylicious. Stomachlicious. Licious var det i alla fall. När kursledaren gjorde det. Själv kände jag mig lite som en down syndromare som får pröva balett. Men skam den som ger sig!

Efter två timmars praktiserande kan jag numera både göra en mer eller mindre effektiv hipdrop och en shimmy, vilket är något av ett underverk! Kanske bara krävdes lite pedagogiska förklaringar. Hursom! Licious.

I en liten fotnot kan jag nämna att jag lurat in Ingolf på något. Och om hon inte uppskattar det får jag lura in någon annan. (Licious)

                     
Så här såg jag inte ut. På gott och ont. Nu för att avsluta psykologin och sedan: DEGA.

Nu sitter jag här och gör skolarbete, precis som sig bör. Det som ligger framför mig just nu är en psykologiuppgift om olika perspektiv och hur personligheten utvecklas. Trodde faktiskt att det skulle vara ganska segt. Jag menar, jag gillar psykologi, men hemtentor är väl inte det mest populära för min del. Ändock sitter jag här och skriver för rullande band och har SKOJ! Vad hände med världen? Ser inte bättre ut än att jag hittat något jag verkligen verkligen tycker om. Synd bara att psykologlinjen är 2.0. Kurator vill jag inte bli.


                    
Barabapapaaa - I'm lövin it. Ja, hörni, nu har Astri ett livsmål. Snart ramlar himlen ner.

Jag har alltid sett mig själv som en ganska cynisk och pessimistisk person, och kanske varit stolt över det också, om vi ska vara såna. Dessvärre har jag på sistone kommit på andra tankar: optimism och naivism är nog att föredra. Ett trevligare synsätt, helt enkelt. Rätt bra approach, liksom, tro och hoppas att allt kommer bli fina firren. Hursom, det som fick mig att tänka var det här lilla utdraget från psykologiboken:

"Den som fryser ökar alltmer sina ansträngningar för att få värme. Vid en viss punkt upplever man emellertid inte längre behovet och ansträngningarna upphör."

Min omedelbara, och antagligen osunda, tanke var att personen i fråga dött. Dödens död. "Vid en viss punkt"... Vad trodde ni, när ni läste? Jag tror i alla fall att jag ska pröva lite KBT och komma tillbaka med ett positivt synsätt. Alltid vänta mig det bästa av allt.


                 

Utlovade ju en videodag, och det är på g också... Det är bara det att jag inte alls känner för att ladda upp lustiga och halvfula videos som filmats med min lilla Samsungkamera, utan snarare känner mig trött och sugen på att gråta. Inte så ofta den känslan kommer, men det är ju inte helt obehagligt. Jag kanske sover bättre om jag gråter lite nu.

Utan vidare snack presenterar jag den enda låt, och kanske film (förutom Titanic, varje idiot gråter till den), som jag garanterat bölar till. Wise up med Aimee Mann från soundtracket till Magnolia. MÅTTE NI NU LYSSNA PÅ HELA LÅTEN!


                

Välkommen tillbaka säger jag till mig själv, för nu har min önskade gäst rest hem och jag kan återigen ägna dagarna åt att titta på TV, dega och, ja... sitta här. Det är trevligt med besök, men jag är inte så bra på det där med sällskap 24-7. Jag tränar dock på det, och med lite läspauser går det bra.

Dagens video är en rätt meningslös och halvtråkig en, och jag ska ladda upp en bättre senare. Jag har en sån där dag idag, då jag inte kan höra min egen röst utan att må illa. Håll istället till godo med Ingolf och Sanna.



                     

Yo... Ingolf, a.k.a. Karin, tipsar om senaste nytt på Text-TV, efter att nästan nästan ha pajat min TV. Tydligen hade det vid någon slags byggnad, eller facility, installerats nya duschar. Allt är väldigt luddigt, men summan av kardemumman var att det var något fel med ledningarna, så att det, vid testet, sprutade ut frätande syra ur duscharna istället för trevligt H2O. Blåsning. Det som gör det mindre snaskig är att ingen blev skadad. Bra. Men mindre snaskigt.



                       
Erika funderade igår på hur hon skulle se ut i rött hår, á la Zarah Leander. Något i den här stilen, kanske? Med dina nuvarande lockar naturligtvis, och kanske inte med samma hardcore-framtoning som på den här bilden. Jag håller nog ändå på en mörkare brun färg.

Nu har jag slagit mig ner vid datorn, för första gången på flera dagar. Blir inte så mycket av varken "surfande" eller skolarbete när man har celebra gäster.

Till min, och säkert flera andras, besvikelse, blev 3afesten åt helsikland, med få gäster och överdriven fylla. Snotty bartenders too. Men, man måste ha scheissekvällar också, annars går det inte jämnt upp. Nästa helg måste bli kalas, fest i byn och så vidare för att väga upp detta, dock.

Men, för att upprepa min fars slagord: "Den som äter kackerlackor, han går inte av för hackor!". Så idag har jag trots bakfylla joggat och fixat med skolan. Kan stolt meddela dels att jag gjort ett bra intryck på en lärare för en gångs skull, men även att fröken Astri Sjödin inte fick mindre än VG på matteprovet! Andreas made my day, nu har jag blivit uppblåst och funderar på att plugga upp betyget till ett VG. (Kanske borde jag läsa upp matte A till ett MVG? haha) Håll i hatten, herr Jönsson!

                       
Ibland är det så mycket roligare att bara fula och ha skoj á la girlfriend-viset, med limbotävling och dans till töntiga låtar.

Om cirkus en halvtimme kommer fröken Anna att anlända med tåget till Ludvika, och med anledning av detta tycker jag att det är dags för en liten limerick (var länge sen sist):

En ung transvestit från Calcutta
sa: "Jag är fundersam en gnutta.
De män som vari
inunder min sari
har fari', så snart dom fått glutta."

Ja, se, så kan det gå, hej hå. Hm. Blir grejt att Anna kommer, hursom!

                   
Och hon ska även vara med i spexet på 3afesten, som kinky nurse! We like, haha.

Barum, barum, ditt gamla skum, som Ingolf brukar säga, varför vet jag inte. Välklingande. Gårdagen blev precis som jag förutspådde igår, minus en sak. Efter att jag försökt försökt försökt och försökt en gång till med svenskan, kom mamma in och frågade hur det gick. Fem minuter senare gråter jag floder. Kan inte sluta. En sån där befriande gråt, så att man känner sig som fem. Vet inte riktigt vad som hände, men jag var nog väldigt trött. Mor, kära mor, gjorde en kopp te till mig och jag la mig i min nybäddade säng (jag lyckades faktiskt städa igår). Sweet dreams.

En nämnvärd sak med denna ljuva onsdag är att namnet Rob Schneider är spookylicious, som Tidemand kanske skulle sagt. Läste av rent tråk TV & Radio-delen i DN, och om ni har möjlighet borde ni göra detsamma. Om man läser noga upptäcker man att namnet Rob Schneider dyker upp på flera olika platser, men i olika versioner. Roy Schider, Sarah Schneider, blölö Schneder. Spookylicious.


                     
Och han är ju inte den hippaste skådespelaren i Hollywood, precisily.

GISSA VEM:

                         

Jo, nu ska ni få höra... (trumvirvel): ingen mindre än SIDNEY POTIER! Alltså, den orange lille killen på min kortlek med filmstjärnor, som representerar all the coloured people. Anledningen till att jag skriker ut hans namn är att han är med i en film som går ikväll, på 6:an, allas vår gratiskanal. Jag slår vad om att han spelar ond, det känns som att det är såna roller han får. Om inte Sidney's doin' it for you, så kan jag ju säga som så, att en fågel viskade i mitt öra att River Phoenix har en roll. Det köper ju mig, i alla fall.

Jag är mongoloid! Fyfan, här går jag och gnäller om hur mycket jag har att göra, och jag är verlkigen superstressad, men ändå ägnar jag timmar åt att läsa jäkla Blondinbellas blogg, och hennes bögkompis Robins blogg, och 16-åriga modellen Kenzas blogg. Helt jävla sanslöst.

Jävla svenskahelvetet går så så så långsamt, och alla idéer jag får förkastar jag innan de ens hunnit bli något. Filosofin är bara ångest, men eftersom jag ännu inte försökt med den så finns det hopp kvar. Psykologin är mycket mycket jättemycket ångest, för jag kan inte välja ämne. Fasiken. Och städningen har strandat. Mattorna ligger ute i alla fall, väntar på att bli skakade.

1. Försöka en gång till med svenskan, inse att det är hopplöst och..
2. ...städa, i alla fall en liten stund, innan jag inser att det också erbjuder måttligt mycket nöje och börjar...
3. ...läsa filosofitexten och gråta blod för att det är cp.
4. Det hela avslutas vanligtvis med att jag inte kan låta bli att kolla på dålig tv, oengagerat.

Jag gjorde matteprovet i alla fall!

                        
Här har vi en riktig gammal räv, som jag hittade nu när jag enligt schemat ska städa rummet och sedan göra klart filosofin och psykologin (ångest redan nu). Hursom, på mig har jag stor armégrön tröja, Kjells, kombinerat med ett par svarta strumpbyxor, från Åhléns eller Lindex (70-100 kr?).  

Här kommer senaste nytt från Text-TV!

Kyssar kan sprida sorkfeber

Forskare misstänker att sorkfeber kan smitta mellan människor genom kyssar. Av 14 smittade som undersöktes hittades virus i saliven hos tio. Över 2000 svenskar drabbades av sorkfeber förra året och två personer avled. Tidigare har man trott att det bara smittar från sork till människa.

Det är första gången man sett viruset i saliv, säger Magnus Evander, docent vid Umeås universitet till DN.

Äkta suspekt, detta. Haha. Den första frågan som dyker upp är ju givetvis: "Vad fan är sorkfeber?". Aldrig hört talas om det. Två människor som dog av det? Finns värdigare sätt att go down. Men det bästa är ändå hur Text-TV slåt ihop kyssar mellan människor och smittan mellan sork och människa. Det blir fult.



                    
Smells like tidelag, I'd say.

Läste just DN, eller lusläste, snarare. Där hittade jag en notis i Text-TVklass. Den handlade nämligen om hur det hade kommit ett gäng tjuvar till en kyrka (nååågonstans i Sverige) mitt i natten, och ägnat flera timmar åt att skruva loss stora kopparplåtar från kyrkans vägg. "De tog även med sig sex stycken stuprör, även de gjorda av koppar". En polis uttalar sig "Det gör ont i hjärtat när man ser att de kan göra såhär mot en kyrka". Eh?

Vad skulle de göra med kopparn? Är det jag som är dåligt bevandrad i the black market? Det kanske finns en marknadför sånt där. Tjuvarna kanske har stora smältugnar numera, där de gör om plåtarna till kopior av Rolex-klockor. Vem vet. Inte jag, i alla fall.


                          
Som en fotnot laddar jag upp den här gamla bilden, bara för att visa vad man kan göra när man har mycket tid, kläder och peruker.

Men...! Som Mackan säger. Nu blev det sådär igen, att Blogg.se tar sig för att radera min text. Milt irriterande. Nåja, det var en dålig text ändå, får se om jag lyckas bättre den här gången.

Temat för dagens inlägg är i alla fall Karins smittande festhumör, som jag inte hade en tanke på innan jag besökte hennes blogg. Det var inlägget om topp 5-fester som gjorde det, och nu sitter jag och skakar till "with a baby on my arm I'm still an exceptionell earner" (Piece of me, Britney). Herrejisses! Och med tanke på fest och dylikt: Ingolf, får jag minnemånne låna dina vita strumpbyxor? Tror det vore najs (måste sluta använda det ordet, men det är som lim).

                        
Och bara för det blir dagens bild en på Ingolf, från i somras när hon och jag var fyllerävar som dansade till Chuck Berry.

Jao, you heard me. Allt går i Blondinbella-anda (undrar om hon har copryright på det namnet? det har ohn säker, kommer bli uppringd á la Dennis Brunby HiFi [Nile city]).

Dagen inleddes med seg uppvakning, läsning av god bok och frukost. Ja. Sen börjar det Blondinbelliga, för jag har ägnat resten av dagen åt gym, hårfärgning, färgning av ögonbryn och fransar och nu följer manikyr och pedikyr. Najs. Nån sån dag ska man väl ha, även om jag kanske inte håller med fröken Blond om att det är kvinnans plikt att se söt ut.

Och med tanke på det och söndagar, så tittade jag just igenom några gamla bilder, från när jag var blond. Jissus, hur jag såg ut! Megalesbian. Haha. Eller, jag såg ut som den stereotypa lesbianen. De får se ut hur de vill. Säger vi, för att inte trampa på tår. Blont var inte min grej.

                       

Efter att ha upptäckt undret med videouppladdning måste jag ladda upp den här sjukt cheesy videon jag gjorde på mig och Sanna. Haha, så sjukt kasst, enjoy: 

              

Jass, nu har jag varit ute och motionerat och känner mig lökig och nöjd, men även tjugo år äldre än vad jag är. Som ni vet är underlaget fortfarande värdelöst, med is och vatten i en otrevlig blandning, varför det inte är det ballaste att ge sig ut och idrotta. Som tur var har min mor nyligen införskaffat broddar så att hon ska slippa halka runt. Som tur var... Jag lånade dem nu när jag var ute. Det värsta är att de verkligen är skitbra, inget funkar bättre än ett par broddar på tassarna. Jag var som Jesus, fast på is istället för vatten.

Jag minns att jag tänkte "shit, vad bra, såna här måste jag köpa sen". Innan jag kom på mig själv. Broddar, vafan. Jag säger det, plötsligt blev jag väldigt gammal. Men! Det går inte att bortse från att de äldre vet vad de pysslar med, när de tar på sig cheesy kläder. Så jäkla mycket bättre.


                       
Det var storm ute, sturm und drang. Men köld möter inte vikingens stig, eller hur det är de säger.

Jag kom på att min kategori "Ludvikas pizzerior" var tråkig och jobbig att genomföra, så jag byter ni ut den mot en mycket enklare, om än inte så mycket mer underhållande, nämligen "I drömlandet" (väldigt Sailor moon-aktigt... hm). Jag ska dock bara beskriva roliga drömmar, om det nu går.

Inleder med en kort beskrivning av nattens, som handlade om studentbalen och mitt hår. Jag och Swik har sedan länge bestämt att vi ska fixa det ihop, i deras salong. Trubblet i den här drömmen var att klockan redan var seeent och tiden var knapp. Jag såg ut som ett mongo i håret, och det fanns inget vi kunde göra. Försökte beskriva för Sanna hur jag ville att det skulle se ut, lite Marilyn-stuket, alt. 20-talsplatta lockar (undrar om jag kan ha en liten matchande hatt på balen? haha). Men nej, det var stört omöjligt. Ingen rolig dröm i och för sig, bara stress och ångest och misslyckande. Men det i sig kan ju vara roligt.

                                   
Vidare drömde jag en smått bisarr dröm om att Mackan var dödsförälskad i mig och, med anledning av detta, bad mig om hjälp att välja hans tatuering (det blev en ödla på underarmen).

... av att om jag bara ville skulle jag kunna göra precis vad som helst just nu. Skriva klart svenskan, bestiga Mount Everest. Ändå ligger jag och degar i sängen och kollar på P3 guld, där Anders "Ankan" what's-his-name låtit sitt tjocka, gyllene hår växa till en rockkalufs. Att vara eller inte vara - det är frågan. Ska läsa lite matte om en stund.

Istället för att ta tillfället i akt och vara kreativ, planerar jag en att göra-lista inför morgondagen, då jag kommer att vara mycket segare. Än så länge har jag ändå bara en egentlig punkt på listan, och den ska jag nog klara av. Nemas problemas. Hm.


                              
Jag kan också få till crazyfun hairstyles, Anders. Sjukt fint hår, har han dock. (Nu hörde jag precis att jävla Winnerbäck tog hem priset för... nånting. Årets låt? Jag säger: stick upp en pinne i arslet på mannen så han slutar vara överallt)

Känner att jag inte är på g med att skriva lustigt idag, varföre jag, med hjälp av den nyupptäckta möjligheten att spela upp en video, överlåter det hela till Stewie och Family guy. Ett av mina favoritklipp.


            
                            "No wonder the priest kept saying ´bless you´"

- Who's there?
- Juliet.
- Juliet who?
-Juliet so much pasta pasoul, Romeo doesn't want her anymore.

Och en trumvirvel, tack tack!


                   

Ingolf satt och degade en halvtimme ensam i ett grupprum, och då hade hon tid att snoka igenom hela sitt gamla, gamla block (snudd på uråldrigt eftersom hon inte har något annat system än att leta upp blanka sidor). Där hittade hon en väldigt gammal teckning av en man, gjord av undertecknad, med texten "soft surface, hard core". Det muntrade sannerligen upp mig. Slagordet för alla mesar.

För övrigt var Priggles vänlig och släppte in mig i teaterns klädförråd, där jag hittade outfit till 3afest. I'm going to be a housekeeper! Frågan är bara om det inte är lite mer estetiskt tilltalande om jag använder min egna svarta klänning... Jaja, det där ordnar sig.

                                       
The look I'm going for.

Idag har jag varit mycket duktig, om man bortser från att jag försov mig till klockan tolv och inte hann ut och springa eller ens motionera hunden mer än tjugo minuter. Vi bortser från det. Istället snickrar jag ihop en lista på vad jag har lyckats med idag:

- Skrivit klart och skickat in Rousseau-arbetet (även om det sög, haha. Räknas ändå)
- Skrivit in all text till mitt och Ingolfs projektarbete
- Skrivit logg om att jag har skrivit in all text till mitt och Ingolfs projektarbete
- Skrivit ut 29 sidor om "Förslag till uppsatsämnen från handledare" till fördjupningsarbetet i Ps B
- Inte snusat Onico på tre timmar (hittar inte min andra dosa)
- Läst Stagnelius dikt "Näcken" hundra gånger för att apply lite nykritik (dock misslyckats)

Ser ni? Moi är duktig.


                      
Och i samband med förra inlägget laddar jag upp en mysig, gammal bild på freulein Anna från Skåne, som ramlar hela vägen till Ludvika nästa helg.

Fan också, jag är arg. Blir så ibland när jag är stressad över skolan. Arg arg arg. På det jag skriver. Och på Feist, för att hon sjunger ljust. Arg. Feist, Rousseau, min huvudvärk och Ellas skall kan DRA ÅT HELVETE! Arg.


                                   
Uppmuntrande är dock att Anna kommer om precis en vecka nu! Och att jävla Rousseau kan ta sig i brasan. Eller det kanske inte är uppmuntrande. Han är död. DET är uppmuntrande.

Jag är inte den som kollar FC varje dag, det erkänner jag villigt. Så sent osm i måndags försatte det mig i en del bryderier, och idag igen sitter jag här, straffad för mitt ogillande. Gesh. Såg för en stund sedan att Annamaria skrivit tll mig och frågat om mitt Rousseau-arbete. Bög. Betyget ska tydligen vara satt imorgon, så nu är det bara att gnugga ramarna och dra upp skjortärmarna och äta en ibumetin. Och sedan: SKRIVA.


                         
Jean Jacques, din gamle räv. You're giving me a head ache.

Här har ni en av mina favoritlåtar, Mr Randy Newman sjunger upp om värdelösa dvärgar! Har ni inte hört den innan MÅSTE ni lyssna nu. Värdefullt. "They got little voices going beep-beep-beep..." och "They were platform shoes on their nasty little feet"

 

Nej, vad nu det ska betyda. Vad jag menar är att idag får ni den sista limericken som sjunger de kristnas budskap! Here you go:

En rodnande brud ifrån Kall,
föll på knä vid altarets pall
och till prästen hon sa:
"Det är inte var da'
religionen kan få mig på fall"


                        
Nu har vi hunnit med diverse snuskiga präster och syndande töser. Dags att gå vidare!

...och vad får man? Den obehagligaste sanningen i världen! Gjorde ett test på personlighetsstörningar, och det jag fick utslag på var något som kallas Histrionic personality disorder och narcissistisk störning (och, ni läsare som vet allt, kan ju förstå att jag helst inte fått narcissistisk störning, hjälp!). Här är symptomen, eller vad man ska kalla dem:

 Histrionic:

Needs to be the center of attention

Dresses or acts provocatively

Rapidly-shifting and shallow emotions

Exaggerates friendships

Overly-dramatic, occassionally theatrical speech

easily influenced; highly suggestible

Narcissistisk:

Requires excessive praise and admiration

Takes advantage of others

Grandiose sense of self-importance

Lack of empathy

Lying, to self and others

Obsessed with fantasies of fame, power, or beauty

Om ni också vill utästta er för det här, så får ni gå in på http://www.4degreez.com/misc/personality_disorder_test.mv



                        
Det ville vi inte höra, nej, det ville vi inte, melöv. Det ignorerar vi, ja, det gör vi.

Nej, men Chads (eller var det den onda tvillingen?) kläder gör det. Försökte vara fly och lägga upp en video, men mitt minne är som en skadskjuten blåmes och jag minns inte hur man skulle gå tillväga... Jag lovar att lägga upp ett klipp på det här så snart jag fått instruktioner från någon kunnig! (Är Mähler online?)

Just ja, jag ska kolla in mormonernas hemsida och se what they got going. Haha, mycket just nu.

Si där, mina vänner, Mähler var online, men ändå klarade jag det själv! Stolt. Kolla på detta och fundra över stylist. Han har ett linne!

Nu har jag plitat ett bra tag med den här bloggen, det tar alltid tid. Dels för att jag inte kan läsa koderna, och dels för att.. ja, det var nog bara det. Header focus center maxi clear view blöblöblö. inte min avdelning. Och jag tycker att det syns den här gången, ain't feeling it alls. Känns mer som en Karin-design med Astri-touch. Jaja, nu får det vara så en stund, för jag är sömnig och ska som sagt se Double impact!

Imorrn blir det joggning och sedan fika, för att väga upp det hela. Känns bra.

Haha! jag ber om ursäkt för den här naturvidriga bilden, men det är lite för lustigt för att ignoreras. I likhet med Priggles kände jag att designen på min blogg är lite gammal och tråkig, och tänkte därför piffa upp den. Min nya tanke med tema var jugend! Strålande, tänkte göra som Karin och klistra in ett mönster eller en tavla. Sökte alltså på bildsök på Google.com på Jugend. Rätt trista bilder dök upp, så la till ordet "job", eftersom det finns flera kända tavlor med den titeln (är inte säker på om det var en tidning som hette så?).

Till min besvikelse kom även där tråkiga och orelevanta bilder. Förutom den här såklart, haha. Det tog ett tag innan jag förstod vad den hade att göra med konst, innan jag såg bildtiteln: Acne-jugend! HAHA! Acne-ungdom. Kul jul, som Zandra skulle sagt.


                              
Min nya design kommer att hålla sig borta från pimples och zits, kan jag lova.

Today's not a good day for killing princes, säger Brad Pitt i... eh.. Troja? Ja, i Troja. Dock är today a good day to smackalota hallonmumrikar! Ska tillbringa kvällen vid TV:n med Rousseau och Hjalmar Söderberg i knäet, hallonmumrik i munnen och kolla på (förhoppningsvis) superkassa Double impact med Jean-claude van Damme. Jag säger det, att det sett mörkare ut på camerons avbytarbänk!

Sammanfattningsvis bra dag; känslan av meningslöshet och frustration höll sig borta. Fortfarande arg på tisdagsschemat dock, som nu ändrats så att vi INTE kan byta alls. Bög. Viskar en elak människa i mitt huvud. Jag vet i alla fall vem jag ska rikta mitt hat nu. Eller jag vet hennes namn. En början. Jag ska ladda kogret med giftpilar och gå ut på jakt så fort jag identifierat henne. Game, anyone?


                       
Hittade ingen bild på hallonmumrik, så klistrade ihop en liten rebus. Klurig?

Fortsätter på temat så länge det är möjligt, och presenterar idag en limerick om Götet.

En råbarkad abbot från Götet
till nunnan han sa, efter mötet,
med hetta och bryskhet:
"Ditt löfte om kyskhet
det kan vi la'  anse som brötet."


                              
                     Många fula fiskar i kristna kyrkan, tydligen.

Jag trodde att promenaden med Ella skulle rycka upp mig ur min gnäll- och hatfas, men si, där hade jag fel. Underlaget var nämligen så illa som det kan bli, med blötsnö, is och vatten. Jättehalt, med andra ord. Än for jag dit, än for jag dit och än for jag ner i diket (eller vill de ha det till en där, istället för än? osäker). Om det är något som gör mig frustrerad är det när man inte får fotfäste. Jag blir gaaalen (tänk 50- eller 60-talsskådis).

Om några minuter ska jag tillbaka till filosofins högborg, dvs. Jans klassrum (den här kursen kommer suga så mycket så att det inte finns ord för det). Innan dess ska jag ge er en limerick.

                               
 För att demonstrera hur marken INTE såg ut i Marnässkogen idag.

                                   

Här får ni, som utlovat, ett annat exempel på Karins look. Crazy.

Ojojoj, vad jag är grinig. och sur. Och arg. Snudd på ledsen också, men det har jag ingen anledning till. Blä. 

Världens mest meningslösa dag inleddes, med vårt mongoloida schema. Jag vill veta vem som har lagt det, så att jag vet vem jag ska rikta mitt hat mot. På måndagarna ligger en lektion i naturkunskap inplanerad, par example, och det är ju all fine, om det inte vore så att läraren i fråga är ledig på måndagar. Tisdagar är dubbelt upp med illa, för då har vi två lektioner, en först på dagen och en sist. Nästan fem timmar hål.

Och nu ska jag ut på hundpromenad, apparently solo. Blä. 

                     
Rackarns vad jag kan vara grinig. Med rätta också.

Jag hade inte hört om Karin Bojs förrän några veckor sedan, när vi uppmanades leta fram en artikel om genteknik. Ni kanske redan vet vem hon är, men för de som fortfarande är okunniga kan jag förtälja att hon arbetar för Dagens Nyheter som vetenskapsjournalist. Inte speciellt kul alls, egentligen.

Anledningen till att jag ägnar ett inlägg till den här människan är helt enkelt hennes lustiga utseende. Har ni någonsin sett en sån där människa som alltid ser förvånade ut? Jag har sett några, men aldrig någon som Karin Bojs. Jag ska ladda upp en bild till sen, så att ni får se att hon verkligen ser ut så hela tiden. Livet måtte te sig sanslöst för den människan.


                
                                               Say WHAT?

Jag måste tyvärr meddela att jag, trots allt, drar mig ur det tema vi bestämt. Jag vill inte vara iklädd shorts och en jäkla skjorta igen, bort med androgyna outfits! Provade kläderna nyss och kände mig som killen på bilden nedan. Sa till Karin att jag skulle vara livvakt, men nu säger jag: Naj!

Nu är det var man för sig, eftersom hela idén verkar spricka om jag bangar. Ledsen, men in vain have I struggled, som Mr Darcy säger. Satsar på nåt av Annas förslag istället.


                        
                                 Ingen livvakt för Astri.

Den nya kategorin anländer! Med hjälp av min lilla Samsung-kamera ska jag dokumentera det som utgör Ludvikas kulturarv; nämligen våra pizzerior. Jag inleder förhoppningsvis detta omfångsrika arbete redan idag, om Ingolf vill göra mig den tjänsten att åka förbi Pizzeria --- på hemvägen. (Om jag var lagd åt det hållet skulle jag även ha recenserat deras mat, men det faller mig inte helt på läppen)

Ett ord som sammanfattar den här veckan är "påprackadångest". Ett ord. Blä. Eller möjligtvis "diskussioneromviktochviktnedgångochandraångestframkallandesamtalsämnen". Men jag föredrar det första. Ett antal gånger den här veckan har jag fallit offer för såna samtalsämnen, och det finns inget jag avskyr mer. Man går där med en känsla av att allt är rätt okej och att det funkar, sen är det plötsligt sten i huvudet och man suger. Nej, hädanefter ber jag människor prata om vikt och viktproblem någon annanstans.

Nu har jag i alla fall ångest nog för att gymma åt helsikland och utmattad gråta mig till sömns ikväll med känslan av att jag är värdelös! Haha, nejdå, men ni vet vad jag menar.

                     
                                         No worries om man är hund.

Fortsätter som sagt på det kristna temat, och idag bär det av till Gränna:

Det var en prästfru från Gränna
som ofta till skogs syntes ränna,
dit där manfolket fanns
ty hon tog varje chans
att bondeståndet få känna.

Nej fy, det var också en äkta fuling. Utlovar en mindre smaklös imorrn, och kanske även en ny kategori? Det visar sig.

What will hit? Jo, det ska jag säga er. Kängorna! Kängorna kommer att slå ner i det kommande årets modeblaskor, är min teori. Har känt mig dragen till kängor några månader nu, och om inte det är den nya vinden från manipulerande klädkedjor vet jag inte vad det är. Kanske är jag helt ute och paddlar kanot, men jag tror att inom några månader kommer Sverige svämma över av ekologiskt tillverkade Docs! Det är äkta snyggt också. Jag vill ha lite skinheadmode, med uppvikta jeans och skinnjackor och hela paketet!

Jag har letat efter ett par passande kängor ett bra tag, men eftersom jag inte är byggd som ett rådjur kan jag inte bära upp kjol och Docs utan att se ut som en timmerhuggare. Har därför letat efter ett par damigare varianter, och igår fann jag dessa:

             
Glad i själen är vad man blir. Nu kan jag vara både Snusmumriken och hipp.

Så så så, tack och hej, leverpastej! Nu har jag varit snusfri lördag till lördag, och det känns prima skinka. Tror inte att jg behöver dra någon lång harang om hur jag mår eller hur arg jag är, även om jag kan sticka in en lugnande kommentar om att jag inte alls är arg. Just nu. Klart slut, varulvstjut!


                            
Jag har tittat igenom både mina och Ingolfs nyårsbilder, och upptäckt att jag har den här minen på de allra flesta. Jag ser förortsgangstrig ut, lyckas inte helt med föraktfull maffia-looken. Nåja. Rock on. (Såg att Ingolf var lustig bakom mitt huvud också, haha)

Jag beslutade mig för att hålla kvar det vid gårdagen påbörjade kristna temat, och med anledning av detta beger vi oss idag till Flen, där vi ska upplev diverse upplivande rim:

En nunna vid klostret i Flen
sades synda och ej vara ren,
men hon sporde Gud Far:
"Är det synd om jag tar
en munk till supén?" 



                         
Haha, vet inte om jag har tillåtelse att ladda upp den här, men är tvungen att göra det ändå. Solklar bild på dryg bror som vägrar posera.

HOHOHO! Se på den! En vecka, clean as a... soap? Jäjä, ni hajar. Ja, rackarns, man kan vara stolt för mindre. Imorrn är det dag 8 och fröken Astri inkasserar sköna stålars från modern, samt avslutar den här kategorin. Är jag duktig eller vad? Trots att jag de två senaste dygnen velat slå ihjäl Onico har jag bitit ihop och nöjt mig med att vara en subba mot mamma och Kjell. Hail Queen Astri!


                       
        ICH BIN SCHTOLTZ! Och så funderar jag på vilken hårfärg som ska gälla i vår... Mer röd? Eller mörkbrun? Eller au natural, som på bilden? No se.

Hej, världen. Nej, fy. Kräppy väder idag igen, känns som att jag är tillbaka i Skåne. I didn't come all this way for SLASK! Fick just ett trevligt brev av Anna som bekräftade mina misstankar om Lunds vinter. Det är fortfarande blåsigt, platt och regnigt. För att sammanfatta Lund/Malmö.

Tänkte trilla in på Bilddagboken för att uppdatera mig om folks förehavanden en dag som denna, när jag möts av en illavarslande ful liten skylt. Skylten informerar mig och alla andra besökare om att hackers tagit sig in i deras databas, eller vad det nu kan heta, och även haft möjlighet att ta reda på allas användarnamn och lösenord. Inte betryggande. De tjålar om Facebook och att det är otryggt etc., medan det egentligen är Bilddagboken som är ett rackarns korthus! Hur många gånger har inte det varit pajat?

Förövrigt planerade jag den kommande uppsatsen i psykologi B, vilken ska genomföras under direktion av allas vår Anita Ryskåsen (hon kanske är kalas, men inget slår Duska). Temat för uppsatsen trooor jag blir att jämföra människa och hund. Sköj. Ska ta upp förmänskligandet av hundar och jämföra hjärnorna. Likheter och skillnader. Bla bla. Toppen, va? Lät riktigt cheesy när jag skrev det här, men tror att det kan bli en flott uppsats.



                   
Rätt eller fel?
HAHA, naj, skämt å sido. WONDER DOG!

Dagens limerick utspelar sig i Ala, läs och njut:

En högkyrklig präst uti Ala
sökte njutningar, knappast sakrala
men flickan sa: "Stopp,
vill du nåt med min kropp
får du nöja dig med den astrala."

Oj, nu är det snart slut på den kategorin, möjligtvis med undantag för temporärt suktande. Idag har jag åtminstone en upprörande och, delvis, lustig nyhet att förtälja! 

Jag och fröken Ingolf var en sväng på Willys idag för att införskaffa Onico, som jag redan talat en del om i bloggen. Mycket bra nikotinfritt snus som har en dålig PR-agent. Nåja. Efter att ha letat en bra stund efter snuskylen, som var väl dold bakom kassorna, bad jag den halvgamla bitterf****n i kassan hand me one.
"Kan jag få legitimation?"
"Hah, tja, men det är nikotinfritt, det där"
Ett fnys och sedan:
"Vi måste ta legitimation på dem också"

SAY WHAT?! Folk under 18 är alltså enligt lag förbjudna att sluta snusa? Åh, det är så ologiskt att jag blir arg på kassörskan lilla byråkrati-älskande ansikte bara jag tänker på det. Har ni hört något liknande?


                               

Så är det! Alltid fräscha nyheter, även om de ofta är felstavade och innehåller diverse syftningsfel. Ändock har jag med hjälp av text-TV lärt mig att Britney flydde från det mentalsjukhus hon var inlagd på, att Nicole Kidman är gravid och kommer ersättas av Kate Winslet i filmen "The Reader", och, utöver allt detta, den nyhet jag idag presenterar!

 Lärare krävde oralsex mot godkänt

En lärare i Jämtland åtalades efter att ha fått oralsex av en elev. Läraren varnade eleven att han var på väg att underkännas, men förslog sex i utbyte mot godkänt, skriver ÖP.

Efter att ha utfört oralsex fick eleven godkänt i avgångsbetyget.

Det låter som en intrig till en mindre bra porrfilm, gör det inte? Jag menar, händer sånt här på riktigt? Jag utgår från att läraren var en man (om det varit en kvinna hade man kunnat läsa det till och med i DN och SD), och om det stämmer kan man kategorisera honom som en utpressande bögpedofil. Dålig reklam. En annan sak som förbryllar mig är hur det hela upptäcktes. Det kan ju inte gärna ha varit eleven som velat come clean. Det var ju nästan han som var boven i dramat. Vem suger av nån mot ett g? Förbryllande.



                              

Ja, jisses, har jag något nytt att rapportera? Jag tror knappt det. Jag har covered the ilska och the irritation och the onödiga tårar. Samma sak i dag, i samma mån. Kan dock berömma mig med att jag bara tar ut det på min mor och Kjell! De är ju där för att ta såna smällar också.

I övrigt har jag kommit fram till att människor som börjar röka eller snusa igen efter att ha slutat är... dumma. Det är ingen mening med det. All work for nothing. När väl nikotinsuget lagt sig och man kan stiga ut i världen som en nyfödd har man inget behov av en cigarett. Det är inte alkoholism. Enda anledningen till att go back to black för min del vore att det är en sån njutning! Suck. ONICO! ONICO! ONICO!

                             

När jag väljer dagens limerick har jag ett av dagens (eller gårdagens?) samtalsämnen i tankarna, nämligen Boden! Om jag inte minns fel var det Ingolfs kära moder som härstammade därifrån. Alltså, en limerick om Boden:

En naken kille i Boden
han simma' på rygg nerför floden.
Det slogs larm flera dar'
till vårt u-båtsförsvar
 - periskop, trodde folk om "klenoden".


                         
Fniss, säger Elias. Lite småfula limerickar är att vänta, det här var den snudd på snällaste om just Boden (ett rim i en annan var "Boden" och "så stod den").

Jajamensan fattas bara! Nej, förmiddagen gick som vanligt smärtfritt bort i horisonten, även om jag hade en smärre snödispyt igen. Det var eftermiddagen som gick åt helsikland. Arg arg arg! Upprörd! Men, vad gör det om hundra år...?

Istället sitter jag nu med papiljotter i håret för att se om det går att få till en trettiotalsfrippa samtidigt som jag spanar in H&M:s outlet (och den var väldigt bra, må jag lova). Diskuterar med Ingolf, även om jag redan bestämt mig för detta:




                       
En dubbelknäppt kjol med hög midja, en svart tygväska med skinnimitation och de här ütmärkta handskarna till alla möjliga occasions! Allt för 300 riksdaler!

Håll i hatten, nu tillför jag min blogg ännu en kategori, denna gången vid namn "Dagens limerick". Jag bjuder alltså hyfsat regelbundet på limerickar, för att berika er... ja. Se det som inkörsporten till tyngre poesi!

En magpumpad dansk på Tahiti
togs om hand av en hemsamarit i
en hytt på en båt
och hon sa efteråt
"att den där var det mest akvavit i"




                              
              En av de första bilderna på Googles bildsök på ordet "Drunk". Så gräslig. Äckelrolig.

Ja, rackarns. Nu är det dags att krypa till korset, för jag skulle behöva ett handtag. Det är nämligen så illa som att jag ännu inte skrivit klart den recension/krönika/kåseri/debattartikel som skulle varit inlämnad innan jullovet. Däreföre behöver jag nu lite hjälp för att komma igång med det tilltänkta kåseriet, vilket ska baseras på frågeställningen: Vilka oskrivna regler finns för hur vi bör bete oss i lika situationer? Vad händer om vi bryter mot dessa?

Således har jag börjat fila på inledningen och slutet har jag redan klart för mig. Det jag skulle behöva ett handtag med är att välja vilken situation där jag reagerat konstigt, som jag kan ta upp som exempel. Var god välj din favorit och meddela mig genom en kommentar.

1. Skrattade högt när en vän avslöjade att hon gjort slut med sin pojkvän
Lite genant, ja, men vad gör man? Pojkvännen var ingen trevlig prick, även om de varit ihop i cirkus två år. Jag försökte rätta till det bäst jag kunde, men skadan var redan skedd.

2. Skrek skällsord till min lärare i en korridor
Inte det bästa man kan göra när man är missnöjd med ett betyg, men så blev det. Jag får ju vara rättvis mot mig själv och säga att läraren i fråga var en jävla fitta.

3. Log när jag upptäckte att min hamster var död
Vid cirka nio, kanske 10, års ålder sitter jag vid hamsterburen och pillar. Jag upptäcker att Putte (eller kanske Brutus) inte rör på sig, så jag lyfter upp honom för att se efter. När jag märkte att han var död vände jag mig mot mamma, fortfarande med hamstern i handen, och sa "Han är död" med det bisarraste leendet på läpparna.

Såså! Nu får ni som sagt hjälpa mig att välja!

                  
                    I got the action, I got the motion, som CCR nästan sjunger.

     

Jag följer upp lite på dagens slutsnusat för att säga: HELVETES JÄVLA FITTSNÖ! Så att jag fick det ur mig. Klart nu. Var väldigt lugn och harmonisk och glad och snäll och hela paketet, ända till promenaden till Karin. Det var en halv plusgrad och helsiklands halt. Varmt, halt och tunga böcker i famnen. Jag blev arg. Irrationellt, jag vet, men jag har ju något att skylla på. Tilldelade apsnön diverse sparkar. Det förtjänade den, för att bryta min perfekta balans.

Hursom, jag bara rapporterar den smutsiga sanningen om nikotinberoende. Vidare till trevligare saker: Ingolfs tebjudning! Mycket uppskattat. Det var stort pådrag med muffins, scones (säger som Petter: såklart), fudge och sockerkaka. Och lite te också. Plus en omgång Alias. Håhåjaja! Jag är mätt på socker, te och umgänge! Utmärkt trevligt.

                             
Blev fundersam när jag tittade på gamla bilder. Bisarrt brun. Nu är jag vit och rosa. Alldeles för blond också. Det är alldeles för enkelt att förnya och förändra sig själv nowadays.

                     

Smekmånadstiden är över. Nu börjar Onico kännas rätt jävligt, och själv är jag djävulen i mjukisbyxor. Fick ett raserianfall för att Kjell ville hjälpa mig att ta ner skidorna från garaget. "Kan själv!" typ. När jag stormade in, upprörd, slog jag igen dörren på mina fingrar. Inte meningen, men det passade så bra. Grät två varma, arga tårar, såna frustrationstårar. Och så var det bra igen.

Dagens rapport alltså. Inte på topp.



                      
Min bror i motljus och Paint shop. Han ser ut som jag känt mig lite idag. Hämnaren.

Så inleds nya året fri från nikotin. Varit snusfri i tretton timmar nu, och känner inget annat än trötthet. Onico fungerar som ett hyfsat substitut än så länge. Det blir kanske värre när Kjell kommer hem och Ettans snus får vila i kylen. Vi får hoppas på att min karaktär, och, framförallt, avsmak för just Ettan, är starkare än mitt begär.

Så, kryss i rutan för dag 1.




                   
Klämmer in Ella här också, för att meddela att hon kommer hem imorgon. Och att jag ser fram mot det. Hm. Hund addict också, om det verkar.

Jag har under hösten tillbringat (för) många reklamminuter med att kolla på text-TV och få en snabb uppdatering på världen. Oftast är det 6:ans text-TV jag kikar på, och som ni säkert vet är Viasats nyhetssändningar TV-versionen av Aftonbladet, om ens det. En Ding-ding värld, snarare.

Så, med tiden har jag hittat diverse lustiga historier där, som jag nu känneratt jag vill dela med mig av. Vi inleder med ett inlägg med rubriken
 
"Djurinspektör hotad via julkort"

Monica Roman, djurinspektör i Östergötland, har fått julkort med formuleringarna "seriemördare" och "du ska inte tro att du kommer undan för att du är jordbruksverkets förlängda arm".

Roman polisanmälde händelsen. En man har tagits in till förhör och ett handstilsprov har skickats till Statens kriminaltekniska laboratorium, skriver Norrköpings Tidningar.
Julkortet tar också upp ett par uppmärksammade avlivningar av djur som Roman påstås ha arbetat med.

Allting med den här nyheten är störande och suspekt. En djurinspektör som är seriemördare? Hugger hon halsen av intet ont anande kossor? Ja, text-TV erbjuder inga närmare förklaringar.

You heard me! Nu har jag haft ångest för hjärtattacker och dåligt tandkött i en månad, och nu räcker det! När jag gick in i det här beroendet trodde jag väl aldrig att jag två år senare skulle sitta vid datorn och titta på sluta snusa-sajter. Nix. Men nu är det så. Ni får alltså hjälpa mig, hilfe hilfe. Min sista dosa, en general white, bearbetas nu (jag kunde inte förmå mig att slänga den, jag skulle nog bara plocka upp den ändå) och sen är det finito! Ojojoj.








                   
Ring ut det gamla året och ring in det nya osv. Våren ska inledas nikotinfri. Suck.

Nu känns det att man lever, som det brukar heta. Jag är bakfull! Inte den där trevliga bakfyllan jag alltid haft förut, utan killer headache och illamående. Fy, fy, fy! Jag tror jag börjar bli för gammal för att komma undan med att hälla i mig vin som om det vore vatten.

Och om det inte vore nog med att jag mår så ruskigt, så har jag minnesluckor. I princip hela sista timmen är borta! Jag tror att jag fick skjuts hem av Erika, men jag har inget minne av färden eller att jag kom hem och gick och lade mig.

Det värsta med bakfylla är väl att man får ångest över kvällen, oavsett om man bör ha det eller inte. Jag tror inte att jag behöver känna mig generad, men ändå vill jag idag leva mitt liv undanskymt. Det är bakfulla människor som blir eremiter, eller Phantom of the opera-prylen. Åh, jag mår illa! Kan inte tänka på att spy dock, för äckligt.

Nej, nu ska jag gömma mig under ett täcke igen och fortsätta lappa ihop gårdagen.



                            
             Trots allt var det ganska kul, om jag inte hade druckit så mycket. Fyyy. Usch.