astri

Barum, barum, ditt gamla skum, som Ingolf brukar säga, varför vet jag inte. Välklingande. Gårdagen blev precis som jag förutspådde igår, minus en sak. Efter att jag försökt försökt försökt och försökt en gång till med svenskan, kom mamma in och frågade hur det gick. Fem minuter senare gråter jag floder. Kan inte sluta. En sån där befriande gråt, så att man känner sig som fem. Vet inte riktigt vad som hände, men jag var nog väldigt trött. Mor, kära mor, gjorde en kopp te till mig och jag la mig i min nybäddade säng (jag lyckades faktiskt städa igår). Sweet dreams.

En nämnvärd sak med denna ljuva onsdag är att namnet Rob Schneider är spookylicious, som Tidemand kanske skulle sagt. Läste av rent tråk TV & Radio-delen i DN, och om ni har möjlighet borde ni göra detsamma. Om man läser noga upptäcker man att namnet Rob Schneider dyker upp på flera olika platser, men i olika versioner. Roy Schider, Sarah Schneider, blölö Schneder. Spookylicious.


                     
Och han är ju inte den hippaste skådespelaren i Hollywood, precisily.