astri

Hey Astri! The 90's called and said they wanted their tee back!

              

... och det beror väl på att jag är lite rastlös och är på konstigt humör. Sällskapssjuk också, men har inget annat sällskap än Kjell och tre valpar (inget fe på det, men ja). Det känns som att man alltid är på mest humör för att uppdatera bloggen när man är som sämst lämpad för det. Inget jag skriver idag blir träffande eller roligt. Bara pladder.

Jaja... Vet ni förresten vad jag ska göra om en halvtimme? Gå ner till skuthamn och möta mitt öde. Ska tillbringa kvällen vid lysmasken, pretending to be an artist. Vi har målat av valfri konstnärs tavla och ska stå där nere utklädda till respektive skapare. Jag tänkte inte på det när jag valde Toulouse-Lautrec:

                    
Haha

Den här låten har spelats i mitt huvud i flera dagar nu... ganska passande soundtrack till, ja, these days.

        

I've been out walking
I don't do too much talking
These days, these days.
These days I seem to think a lot
About the things that I forgot to do
And all the times I had the chance to.

Geh, börjar bli mör på de här dagarna nu. Vill åka bort nånstans, men inte till de vanliga ställena. Lund är långt bort och dyrt och i Uppsala kan jag inte gå ut, för jag har inget studentleg, och vi kanske ska åka till Stockholm snart (?). Nej, jag skulle vilja ha en vän som bor på nåt riktigt shady ställe, typ... Ja, jag vet inte. Upp i Norrland vore ballt. Bara vrrroom, nattåg till Luleå, vidare med buss till nån liten by och sen vandringsled i en dag, och där, där! En liten stuga där man har en liten vän. Kan man sätta in kontaktannons för det? "Rar kamrat sökes på udda plats i Sverige, gärna norrut. Bostaden bör vara svåråtkomlig och du bör vara väldigt lik snusmumriken, både till sätt och utseende."

(Det är sant. Naturvårdverkets sida funkade inte, så jag fick ta saken i egna händer och googla. Nu är jag och "Nisse" på resa för att lära oss om den biologiska mångfalden)

Kom just hem från första teorilektionen. Ick ick. Tråkigt, men tyvärr nödvändigt. Hursom, höll på att ta min penna och stabba en brud som satt bakom mig på lektionen. Hon var den värsta brunnos jag någonsin träffat. Antingen det, eller så hade hon Aspergers. Hon svarade på alla frågor, direkt citerade ur boken. Sen sa hon "ah" och "mm" och "precis" till allt läraren sa. Varför, liksom? Vad vinner man på att plocka poäng där? Man lär ju ändå åka till Falun med alla andra och göra testet på en jävligt objektiv dator.

En sak som var rolig var i alla fall filmen om mörkerseende vi fick kolla på, där de som exempel tog en kvinna med en barnvagn. PANG sa det. Är det bara jag som blir maniskt fnissig när de spelar på så sjukt billiga strängar? En lealös unge som ligger på gatan, tragedin. Det blir liksom för mycket. Hade nog blivit mer rörd om de valt en hallucinerande knarkare istället.

... är värd att nämnas. Den ultimata pyjamasen, om jag så får säga. Skåda:

            
Helt fantastäsk, japp. Sover som en rape drugad sengångare i den här kostymen. Vet inte riktigt var jag hittade de där Janne Långben-inspirerade långkalsongerna, men tippar på att de är Kjells från början. Fantastäst.

Måste muntra upp mig lite, eller hålla huvudet ovanför vattnet ett tag till åtminstone. Gör därför en lista på saker som gjorde  mig munter när jag var liten:

- Jurassic Park
- Såpbubblor
- Pyssel
- Disneydags i allmänhet och Darkwing Duck i synnerhet
- Godis i alla former och färger
- Hockeykort (växte upp med två storebröder, ni vet)
- Djur, djur, djur, djur
- Pinnar (att slåss med, att ha som trollstavar, att ha som käppar, att bygga med: PINNAR!)
- Biker Mice (en tecknad serie som kanske inte alla kommer ihåg - stenhård)
- Ulf Lundell (för min pappa gillade honom då)
- Beatles (se ovan)
- Nordman
- KISS
- Storebror Alfreds gamla synth som kunde spela "Wake me up" om man tryckte på en knapp
- Tuggummi (helst HubbaBubba)
- Att bada
- Att snickra och bygga kojor som aldrig blev riktigt klara eller i närheten av så fina som man tänkt sig

Hinner inte mer nu, för nu är det dinner. Blev lite muntrare i alla fall. Låt er inspireras, haha.

                  
Biker Mice

Jag har sjunkit ner i min månatliga ångestdepressionsfas, och kommer de nämaste dagarna ligga i fosterställning på min säng och stirra in i väggen. I alla fall mentalt.

Blä blä blä blä blä blä blä blä.

Idag är jag manodepressiv, garanterat. Växlar effektivt mellan att vara go och glad, kexchoklad och kraschlanda i ångestland med huvudet före. Som ni förstår är det ångestland nu. Och lite självhat. Tillsätt en nypa Sorgsen och rör om. Pudra med aggressivitet. Voíla!

Jag ska pröva med att sitta stilla här tills jag blir självbelåten och nöjd igen...

Och förresten: om ni någonsin undrat varför jag inte har mittbena.
            
Det är för att jag ser ut som en av Hanson-brorsorna i det.

Skrev ju av en typisk självmordsdialog igår, den när jag pratade med morsan. Kom just hem från min Ella-promenad, och fick ofrivilligt med mig en ny... Geh, vill egentligen inte tänka på det alls, men for the sake of the blogg...:

Köper druvor, tänker på... inget alls. Tydligen står det en snubbe bredvid mig, som säger:
- Fan vad jobbigt det är att bryta av kvistarna på druvorna, alltså.
Jag: - Eeh, ja, haha...
Känner att jag måste bidra lite mer till den här meningslösa konversationen, och säger:
- Eh, ja, och så fastnar de i påsen också.

Sen dör jag inombords trettio gånger om, och flyr ut till min snälla hund, som aldrig kallpratar med mig. Men visst är det ett bra exempel på en självmordsdialog? Man vill bara -ZIIING- skära av halspulsådern. Nära nog, i alla fall. Men ärligt, vad svarar man på den öppningsrepliken? 

Geeeeeeeeeeeh! Säger jag. Är kall och kan knappt röra fingrarna, men nu har jag suttit i mer än två timmar och gjort ett interaktivt högskoleprov. Men! Det var värt besväret: jag fick 1,5 fast jag på de sista delarna och mattedelen bara klickade i lite vad som helst (var rätt mör efter en och en halv timme, så engelska läsförståelsen fick lida lite). Inser ni då vad jag borde få efter lite mattestudier? Astri ska scora 2.0! Haha, kanske inte, men ändå.

Har jag fått 0,5 eller så så hade jag ju börjat gråta...

         
Gehehe. Nu är jag trött. Ska ta hunden och gå en promenad. (Gillar min Quasimodo-hållning på kortet - hunchback)

Borde egentligen skriva klart min tråkiga undersökningsrapport om skogens ekosystem, geh, men sitter istället och letar gamla favoriter på YouTube. Hittade nyss det här:

Buscemi på spanska

            
"Tiene todo el mundo, en su manos" Haha, skitbra. Undrar om det finns på tyska också? Hur skulle det bli, kak?

... som jag tänkt på idag:

1. Varför jag är sur på mornarna. Insåg imorse att det inte är så konstigt att jag är jävligt grinig på mornarna, när jag såg tillbaka på den här dialogen mellan mig och morsan:
Jag: "Nu diar Billie (en av valparna, ja) igen"
Mor: "Diar Billie igen?"
Geh.
Mor: "Va? Diar Billie?"
Jag: "Ja, nu diar Billie igen"
Är det inte en självmordsdialog?

2. Nyheten på morgonteve om att ett stort köpcenter (minns inte vilket) förbjudit biståndsarbetare från Röda korset och Frälsningarmén att stå utanför och samla in pengar. De kommer i framtiden att kräva 1500 kr om dagen för att de ska få stå där. Frälsningsarmén svarade med att det är mer än de får in en vanlig dag. Snyft. Köpcentrets ägare försvarar sig med att säga: "Vi bedriver inte biståndsarbete". Jag kräks. Har ni någonsin hört talas om så hjärtlösa människor? Det är fan knappt...

3. Att jag, trots att mitt program inte hade någon obligatorisk bildkurs alls, har mer kunskap i konsthistoria än de som valt och studerat bild och form i två och tre år. Det känns... bra på en egoistisk nivå och oroande på en samhällskritisk nivå. Typ. För att bevisa påståendet följer två dialoger, båda från bildesteternas lektioner:
"Eva, vad är en I-S-M?"
Lärare Eva: "Va?! En I-S-M?"
"Ja, vad är det?"
"Jaha, en -ism. Jag ska berätta om dem senare idag" Hjälp! Borde inte tvåor kunna någon konsthistoria, alls?

Lärare Anders: "Vilken -ism kan man säga att Dalí tillhörde då?"
"-ism? Ååååh, va är de nu igen?! Ja vet att vi pratat om de, men ååååååh!"
"-ism är som en konstinriktning."
"Åååååååh, den enda -ismen jag kommer ihåg nu är, vahettere, feodalismen." Hjälp! (En trea som sa det)

On the good side så innebär det här att jag får känna mig klyftig! Å andra sidan... ja, var tog deras utbildning vägen?

Kolla in Thinas på bilddagboken! Hon är som en riktigt riktigt skabbig version av vår lilla söta kultur-AnnaMaria. Underligt, underligt...

(Det går att gå in på hennes bilddagbok utan att logga in; så det inte blir Ludvika-invasion där...) Men helt värt!

          
Ett "smakprov".

Blää. Jag kräks på det här jävla körkortet. Så fruktansvärt... uäh. Det är väl najs att köra bil, men det suger att backa och parkera och övningsköra.  Jag skiter i om jag har körkort eller inte, det är inte som att jag kommer cruisa runt mycket de närmsta åren. Det är bara som merit, och det är ju inte så motiverande. Mamma sa: "Men du är ju väldigt dum om du inte ta körkortet nu." Ja, det är jag, men då säger jag som Vapnet:

"Kalla mig seeeepeeee, kalla mig bööööög"

Haha, nej, okej, men dö, körkort, dö! (vi kan skjuta psykologuppsatsen på samma gång: nackskott, tack och adjö.)

Pratade med Karin om Facebook, och kom på att man kanske borde aktivera kontot. Hålla sig ajour, liksom. Var inloggad mindre än fem minuter och hann få "Mongo från Kongo"-känslan ändå. Jag känner mig alltid som ett CP på Facebook. Helt efter, ensam och utanför. Jag vet inte vad det är, men den sidan är sjukt elitistisk och hemsk. Deras slogan borde vara: "Vi återskapar mellanstadiet".

Nej, aldrig mer. Våga vägra Facebook, typ.

UPDATE: Vid avaktiveringen av kontot klickade jag i: "Facebook is resulting in a social drama for me". Det var det närmaste "Facebook är en hemsk, hemsk sida" jag kom.

Hemma från skolan och bilden, och konstigt nog gick det mycket bättre efter min lilla desperata rast. Satte igång att rita taueringar för fullt (projektet just nu) och  hade allmänt flyt. Eftersom Anders tjålade (som vi i Ludvika säger?) om att v skulle "våga vara orginella" och sånt så kikade jag lite i olika böcker, bland annat en om van Gogh. Kom på en kul grej man kunde göra av hans tavlor på solrosor, nämligen göra stjälken av avhuggna öron. Lite så... fyndigt.

När jag skissat klart visade jag Anders vad jag gjort och förklarade att det bara var på skoj. Ett litet skämt. Grejen var att han inte hajade vad jag syftade på, utan bara:
"Jaha, jaja... Gillar du öron?"
Haha! Jotack, öron är lite av en fetisch för min del. Nja. Till slut trillade poletten ner och associationen blev rätt.

Jag är inte heelt wacko. Sitter och ritar blommor med öronstjälkar "på skoj".

                  

Som Kirkegaard uttrycjkte det. Har smugit upp på mammas arbetsbord, nej, till hennes kontor, så att jag kan "surfa" lite... Vår dator hemma är som sagt en femhundrakilos-brud som klättrar uppför Sveriges högsta ebrg så fort man går in på Intörnet, så jag har inte kunnat hålla mig uppdaterad.

Sitter här i alla fall och har ångest, igen, som varje måndag och onsdag från och emd nu. Varför, oh, varför valde jag bild? Jag borde läst den där jäkla kursen i företagsekonomi eller rättskunskap. Zero ångest. Bara tråk. Vill inte skaaapa. Vill bara elda upp allting jag ritar och målar.

Äsch, nu måste jag gå tillbaka och sitta och låtsas rita igen...

Satt och läste dödsannonserna (mina underliga vana trogen) och letade efter folk som gått bort för tidigt när jag hittade den här:

Anders Lindskog

och istället för datum stod det bara:

är död.

Han själv var inte ledsen över att det skedde
den 6 augusti 2008,
men vi är många som sörjer honom.

Anders Lindskog... Han var tydligen tenorsaxofonist, ganska känd, upptäckte jag när jag googlade. Gör det saken mer begriplig och/eller okej? Lite väl spexig dödsannons för min smak.

För övrigt sörjer jag lite över alla balla namn vars datum verkar ha gått ut. Här är några av de bättre som fanns bland DN:s dödsannonser:

Marcus Odenius (Låter som en romersk centurion)
Rune Pousette (Supersvennigt möter fransk högadel, måste gillas)
Aurora Lillieros (Extra allt, tack, sa Auroras mor vid dopet)

Åt just en tallrik müsli. Det var gott, men lite... knastrigt. När jag kom till botten och tog sista skeden ser jag spår efter vad som kan ha varit hundmat.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska tro. Eller känna. Ett lätt illamående, kanske?

 Inte okej.

Lyssnade på radio eller kollade på teve eller hur det nu kan ha varit: hursomhelst hörde jag om en tävling som utfärdades (jag troor att det var i P3) där man, om man mailade in en rolig historia eller nåt sånt, hade chans att vinna (lyssna på detta alltså) inte mindre än... PAM PAM PAM: 500 KRONOR I NEDLADDNINGSPENGAR!

Ojojoj, vad skulle du göra för så mycket pengar? PÄNGAR! PÅ INTÄRNÄT! Ladda ner Atmospheres nya? Ta hem The Wombats? Listen to this, P3, : JAG HAR DEM REDAN!

Här kan man ju snacka om Kalle Anka-pengar. (Och möjligtvis brist på skrupler på min sida...)