Biiisarrt
DET HELA är surrealistiskt. Mamma och son i berg- och dalbana. Mamman skriker och tjoar och det gör sonen också. Problemet är bara att den feta ungen håller på att halka ur sitsen. Han skriker och tjoar i rädsla för sitt liv. Och mamman tror att han skriker i förtjusning. Det är som förväxlingskomedi, fast på riktigt.
Tu Vuo´ Fa L'Americano
Hittade i alla fall den här mördarsången på Youtube, från The talented Mr Ripley. Får den inte ur huvudet, och den är så... inte bra kanske, men kul. Riktigt billig jazz.
Stureplans vackraste
Så...
(Parantesen idag gäller att det luktat underligt i vårt kylskåp hela dagen, och nu har föräldrarna kommiit hem och tagit tag i saken. Tyvärr har lukten satt sig på något konstigt sätt, så det luktar i hela huset nu. Eller det kanske bara är jag? Som när man trampat i hundbajs. Det slutar aldrig lukta.)
Åh fy...
Nu ska jag snart sova, allt i förebyggande syfte. (Ägnade eftermiddagen åt studieresearch och gjorde kortversionen av högskoleprovet: 1.7! Det är ju inte alls som det riktiga, men vafan. Positiv förstärkning och sånt.)
Allt är klart!
Tidemand och Lisa on it again (fast inte på det viset)
Hittade i alla fall det här gamla klippet på Youtube, som jag inte alls tyckte var så festligt första gången jag såg det. Nu kom jag dock på att bebisen skrattar lite som Lisa (på ett bra sätt!) och att sämtnivån är ungefär som de av Tidemands skämt hon började skratta till. Genast blev videon mycket mer njutbar, haha.
Jäs jäs jäs
Än så länge har jag kommit fram till att, ja. Grekisk mytologi är ICKE moraliserande. Men det visste nog alla redan. Får knappast pris fördet här arbetet.
Anna och jag i Loond.
Kommer ni också ihåg?
Det var fresh.
(Helt meningslöst inlägg, men orkar inte riktigt flytta mig in till mitt rum än... drar ut på det)
Äntligen!
"Kan jag sitta här?"
"Vi får inte plats"
"Det är klart ni får plats, ni är ju anorektiska" Sagt med en elegant handviftning. Solklar! Nu gäller det att ha sehålen med sig när man är ute, så man kan haffa den här karaktären. Alltså: kajal, bög, FLAMBOYANT. Leta!
Blek personlighet? Neeeej.
Till slut hoppade Sanna in och sa "Uräskta, du har inte tänkt på att det kan ha att göra med personligheten?" HAHA. "Att jag har en blek personlighet, menar du? Tycker du det? Tror du det? Att jag har en blek personlighet?" (JA!) Herregud. Kan inte förklara, men hon var så sjukt jävla vidrig och ensam och jobbig på alla sätt att det var helt fantastiskt. Astri gillar.
Student om mindre än två veckor! Lite kul, lite ångest.
Catcher in the rye-killen, nu
Stavning, vad är det? #2
Stavning, vad är det?
Voj voj voj
Usch, hör mamma prata om nån grej som heter "färg- och formanalys". Önskar att det handlar om konst, men vet att det inte gör det. Hon vill bli "stilanalyserad" av nån käring som heter Kerstin. Hon kanske skojar, men njej. Jag blir bara lite orolig av att min mamma är så fåfäng ibland (för ofta), för jag tänker att när man blir äldre ska man ju acceptera sitt utseende (ge upp) och kunna gå ut i en bananhatt om man känner för det. Man ska bli rofylld och ful. Men inte mor min, inte.
Gammalt
Blöhö blö, blöhö? Blö!
Vilken smörja! Eller ja, så illa var det kanske inte, men nog kunde vi alla spenderat de här två timmarna görandes något vettigare? Misstänker jag. En fråga som dök upp i huvudet under kvällen var "Varför drar alla gubbar in snor i näsan på det där obehagliga sättet?" Ni vet vad jag menar, riktiga snorsväljarljud. Fy fasiken.
Nu är PA helt färdigt dock.
Smör är så sjukt överskattat, fy fasiken. En halv millimeter smör på mackan, sen räcker det. Eller förresten, mackor är så sjukt överskattat. Röstar flingor. Skit samma. På Engel gillar de smör. Eller feta människor. (Det ena kommer med det andra?)
Dagens
Känns som att studiemotivationen inte slår i taket, precis. Självbelåtenheten gör det dock; tycker jag har varit jäkligt duktig de senaste dagarna. Vet inte riktigt varför. Post-mens, typ. Känns bra, i alla fall.
En till
Direkt från bilddagboken. Vet inte om jag behöver kommentera denna? Tror inte det. Hjälp!
ctrl+c
Jag hittar den här bilden från igår och kan inte sluta skratta åt den. Det är brorsan och Linda Rosing som kramas och sen är det inget mer med det egentligen, men jag tänker på en utdragen rättegång. Det handlar om en vårdnadstvist och det är hårda ord i rättsalen. Vilda ankagelser, utbrott, mycket saliv som flyger. Och människor som hela tiden är mycket nära gråten. Under hela rättegången tvingas mor och son vara separerade. Och han saknar henne och hon saknar honom. Och så, efter två veckors vilt juridiskt krig, så är det dags för domaren att ge sitt utslag.
Mummel i rätten och folk som står framåtböjda över varandra och viskar hemligheter. Och så skrider juryn in i rummet, en samling nedstämda bödlar redo att märka människor för livet. Och där kommer domaren, all rise, och hundra stolar skrapar samtidigt mot golvet. Domaren tar av glasögonen, kastar en snabb blick på de församlade. Det betyder att vi får sätta oss ner igen. Och så slår han sig ner och prasslar med papper, sitter tyst, som försjunken i god litteratur och så talar han. En kort sammanfattning av svårigheterna i den här typen av tvister och så utslag: Hon får behålla vårdnaden om sitt barn.
Nu upprört mummel! Något glädjetjut och mamman börjar gråta av lycka, kramar sin advokat och hulkar och skakar på huvudet, nej, hon kan inte tro att det är sant. Och så släpper de in pöjken i rätten, fint uppklädd i matrosskjorta och blåvit mössa. Och mamma ser pöjk och pöjk ser mamma och de springer mot varandra mellan bänkarna och krockar in i varandra i en fantastisk kram. Och mamma lyfter upp pöjk och pöjk säger "mamma, mamma" och mamma säger "såja såja, allt ska bli bra".
Och där har vi bilden.
LUND
Öststat negerhat
Väldigt... Borat.
Förbaskat!
Blogg igång igen, tror jag, kanske, vem vet, jag hr tråkigt och har druckit mycket kaffe.
Känner mig tråkig och tom i huvudet, samtidigt som mina händer skakar som på en gamling på grund av för mycket koffein. Just ja, har en rätt festlig uppgift framför mig: skriva en hymn till kaffet. Kaffe, passionens dryck, kanske vore en inledning... hah. Får gräva djupt efter teaterapan inom mig. Eller inte så djupt alls, kanske. Den finns nog strax under ytan, om jag ska vara ärlig.
Äsch, vilket snicksnack. Jaja, jag är up and going igen för ett tag, tror jag. Kanske till och emd kommer på något festligt att skriva senare.