astri

Nu känns det att man lever, som det brukar heta. Jag är bakfull! Inte den där trevliga bakfyllan jag alltid haft förut, utan killer headache och illamående. Fy, fy, fy! Jag tror jag börjar bli för gammal för att komma undan med att hälla i mig vin som om det vore vatten.

Och om det inte vore nog med att jag mår så ruskigt, så har jag minnesluckor. I princip hela sista timmen är borta! Jag tror att jag fick skjuts hem av Erika, men jag har inget minne av färden eller att jag kom hem och gick och lade mig.

Det värsta med bakfylla är väl att man får ångest över kvällen, oavsett om man bör ha det eller inte. Jag tror inte att jag behöver känna mig generad, men ändå vill jag idag leva mitt liv undanskymt. Det är bakfulla människor som blir eremiter, eller Phantom of the opera-prylen. Åh, jag mår illa! Kan inte tänka på att spy dock, för äckligt.

Nej, nu ska jag gömma mig under ett täcke igen och fortsätta lappa ihop gårdagen.



                            
             Trots allt var det ganska kul, om jag inte hade druckit så mycket. Fyyy. Usch.