astri

Så så så, tack och hej, leverpastej! Nu har jag varit snusfri lördag till lördag, och det känns prima skinka. Tror inte att jg behöver dra någon lång harang om hur jag mår eller hur arg jag är, även om jag kan sticka in en lugnande kommentar om att jag inte alls är arg. Just nu. Klart slut, varulvstjut!


                            
Jag har tittat igenom både mina och Ingolfs nyårsbilder, och upptäckt att jag har den här minen på de allra flesta. Jag ser förortsgangstrig ut, lyckas inte helt med föraktfull maffia-looken. Nåja. Rock on. (Såg att Ingolf var lustig bakom mitt huvud också, haha)

HOHOHO! Se på den! En vecka, clean as a... soap? Jäjä, ni hajar. Ja, rackarns, man kan vara stolt för mindre. Imorrn är det dag 8 och fröken Astri inkasserar sköna stålars från modern, samt avslutar den här kategorin. Är jag duktig eller vad? Trots att jag de två senaste dygnen velat slå ihjäl Onico har jag bitit ihop och nöjt mig med att vara en subba mot mamma och Kjell. Hail Queen Astri!


                       
        ICH BIN SCHTOLTZ! Och så funderar jag på vilken hårfärg som ska gälla i vår... Mer röd? Eller mörkbrun? Eller au natural, som på bilden? No se.

Oj, nu är det snart slut på den kategorin, möjligtvis med undantag för temporärt suktande. Idag har jag åtminstone en upprörande och, delvis, lustig nyhet att förtälja! 

Jag och fröken Ingolf var en sväng på Willys idag för att införskaffa Onico, som jag redan talat en del om i bloggen. Mycket bra nikotinfritt snus som har en dålig PR-agent. Nåja. Efter att ha letat en bra stund efter snuskylen, som var väl dold bakom kassorna, bad jag den halvgamla bitterf****n i kassan hand me one.
"Kan jag få legitimation?"
"Hah, tja, men det är nikotinfritt, det där"
Ett fnys och sedan:
"Vi måste ta legitimation på dem också"

SAY WHAT?! Folk under 18 är alltså enligt lag förbjudna att sluta snusa? Åh, det är så ologiskt att jag blir arg på kassörskan lilla byråkrati-älskande ansikte bara jag tänker på det. Har ni hört något liknande?


                               

Ja, jisses, har jag något nytt att rapportera? Jag tror knappt det. Jag har covered the ilska och the irritation och the onödiga tårar. Samma sak i dag, i samma mån. Kan dock berömma mig med att jag bara tar ut det på min mor och Kjell! De är ju där för att ta såna smällar också.

I övrigt har jag kommit fram till att människor som börjar röka eller snusa igen efter att ha slutat är... dumma. Det är ingen mening med det. All work for nothing. När väl nikotinsuget lagt sig och man kan stiga ut i världen som en nyfödd har man inget behov av en cigarett. Det är inte alkoholism. Enda anledningen till att go back to black för min del vore att det är en sån njutning! Suck. ONICO! ONICO! ONICO!

                             

Jajamensan fattas bara! Nej, förmiddagen gick som vanligt smärtfritt bort i horisonten, även om jag hade en smärre snödispyt igen. Det var eftermiddagen som gick åt helsikland. Arg arg arg! Upprörd! Men, vad gör det om hundra år...?

Istället sitter jag nu med papiljotter i håret för att se om det går att få till en trettiotalsfrippa samtidigt som jag spanar in H&M:s outlet (och den var väldigt bra, må jag lova). Diskuterar med Ingolf, även om jag redan bestämt mig för detta:




                       
En dubbelknäppt kjol med hög midja, en svart tygväska med skinnimitation och de här ütmärkta handskarna till alla möjliga occasions! Allt för 300 riksdaler!

Smekmånadstiden är över. Nu börjar Onico kännas rätt jävligt, och själv är jag djävulen i mjukisbyxor. Fick ett raserianfall för att Kjell ville hjälpa mig att ta ner skidorna från garaget. "Kan själv!" typ. När jag stormade in, upprörd, slog jag igen dörren på mina fingrar. Inte meningen, men det passade så bra. Grät två varma, arga tårar, såna frustrationstårar. Och så var det bra igen.

Dagens rapport alltså. Inte på topp.



                      
Min bror i motljus och Paint shop. Han ser ut som jag känt mig lite idag. Hämnaren.

Så inleds nya året fri från nikotin. Varit snusfri i tretton timmar nu, och känner inget annat än trötthet. Onico fungerar som ett hyfsat substitut än så länge. Det blir kanske värre när Kjell kommer hem och Ettans snus får vila i kylen. Vi får hoppas på att min karaktär, och, framförallt, avsmak för just Ettan, är starkare än mitt begär.

Så, kryss i rutan för dag 1.




                   
Klämmer in Ella här också, för att meddela att hon kommer hem imorgon. Och att jag ser fram mot det. Hm. Hund addict också, om det verkar.

You heard me! Nu har jag haft ångest för hjärtattacker och dåligt tandkött i en månad, och nu räcker det! När jag gick in i det här beroendet trodde jag väl aldrig att jag två år senare skulle sitta vid datorn och titta på sluta snusa-sajter. Nix. Men nu är det så. Ni får alltså hjälpa mig, hilfe hilfe. Min sista dosa, en general white, bearbetas nu (jag kunde inte förmå mig att slänga den, jag skulle nog bara plocka upp den ändå) och sen är det finito! Ojojoj.








                   
Ring ut det gamla året och ring in det nya osv. Våren ska inledas nikotinfri. Suck.