astri

Tänkte mig en liten nystart på bloggen här. Den (jag) har varit så jävla tråkig i flera veckor nu, vet inte vad det är med mig. Nu är det i alla fall dags för lite nya tag, och lite festligare inlägg. Ska försöka i alla fall. Lite mindre om valpar och lite mer om tragedier på bröllop (coming soon) och Kirgizistan.

Tänkte att jag skulle göra en ny bloggdesign för att demonstrera den här nystarten, men jag har ingen egentlig lust och nu är den så ful så jag vill inte se den. Nu får den vara obestämbart grön nån vecka i alla fall, det tål ni.

... med livet just nu. Hade ju en liten downperiod precis när sommaren började ta sitt pick och pack och cykla iväg, men nu har jag helt kommit in i det här. Och: för första gången jag varit ledig njuter jag av det på riktigt! Uppskattar varje liten minut (förutom, såklart, när jag läser om hur spännande Karin verkar ha det, haha; lyckan är relativ) och bara suger i mig allt trevligt. På dagarna gör jag detta:
- Läser igenom historieboken i ett försök att förskansa mig den allmänbildning som rättmätigt borde vara min
- Läser en miljon dikter
- Gosar och matar och städar och pussar på valparna
- Går promenader med Ella
- Tränar

Och, I must say, det är så jäkla skönt. Just ja, förresten! Jag pluggar ju lite också. Haha. Un poco...

Och skulle jag lacka ur på det här dolce vita, så kan jag alltid tänka att om inte mindre än ett halvår har jag flyttat. Nånstans. Pluggandes något.

Life is good.

Bror for;
han blev stor.
Nu är det bara jag, Kjell och mor
som här bor.



Mycket vackert, om jag så får säga! Lite sorgligt är det ändå; nu förlorade jag min enda allierade i det här huset.

                  
Enda bilden jag hade på Agge, eftersom alla mina bildmappar är raderade (och nedbrända).

              

Så är det!

Det kunde vara en idé! Speciellt som jag på sistone slukat poesi som... Rakim slukar MC's? Haha. Jag är stammis på bibblan nu, släpar hem busslaster med diktsamlingar. Just nu är jag mycket inne på Gullberg, men lånade Boyes samlade i förrgår, och de går inte av för hackor! Vi kör på med en trevlig, kort och ganska lättsmält dikt av fröken Boye:

SMÅ TING

Orkar du inte ett steg mer,
inte lyfta ditt huvud,
dignar du trött under hopplös gråhet -
tacka då nöjd de vänliga, små tingen,
tröstande, barnsliga.
Du har ett äpple i fickan,
en bok med sagor där hemma -
små, små ting, föraktade
i den tid, som strålade levande,
men milda fästen under de döda timmarna.

(Moln)

Den var väl fin? Jotack.

... men när jag läser dagens sms från henne där det står att hon kom hem halv fyra imorse så blir jag bara deppig. Jag unnar unnar unnar dig all lycka, min vän, men det borde vara förbjudet att skicka såna sms till någon som spenderade gårdagdskvällen med att kolla på Matrix och störa sin mamma med pladder. FÖRBJUDET!

Jag var så nöjd alldeles nyss, Karin, ju. För det lilla i livet! Jag var ute och joggade med Ella, läste om narcissister och valpar och gosade med Bosse. Det kändes nog! Nu, däremot, känner jag mig som Mongo från Kongo.

                  
Typ såhär känner jag mig nu. Fast osminkad och med flottigt hår och ingen fylla.

Men, för allra sista gången i sommar: Hey Princess av Popsicle! För nu är ju faktiskt sommaren slut... Får obsess med nån passande septemberlåt (inte en låt av september, utan, ja, ni fattar).

                   

I hear the summer's almost gone
and maybe averything is done
and anyway it's so confusing now
I can't remember how we got to where we are

I see you everywhere around
I hear your voice in every sound
and though I know that it just couldn't be
something responds in me
and I am hopelessly beyond myself

So I shout: "Hey Princess, won't you come back home?"
and I cry, I'm shaking and I'm on my own
and I wisper your name until the morning comes
"Hey Princess, you're the only one"

Everyday is running grey
Doesn't matter how I try
Don't know how I used to spend my time
I can't remeber now, it seems so long ago

So I keep wondering what to say
if you should ever cross my way
I write it down and tear it up again
it seems so stupid when
it leaves my mind out there, there's nothing left

So I shout: "Hey Princess, won't you come back home?"
and I cry, I'm shaking and I'm on my own
and I wisper your name until the morning comes
"Hey Princess, you're the only one"

And I really need to have you here beside me now
And I'm so overbooked, so sensitive
I'm sliding now
Through lousy weather, radio and magazines
And pictures of some happy end that could have been
That could have been
That could have been

So I shout: "Hey Princess, won't you come back home?"
and I cry, I'm shaking and I'm on my own
and I wisper your name until the morning comes

and I shout: "Hey Princess, won't you come back home?"
and I cry, I'm shaking and I'm on my own
and I wisper your name until the morning comes
"Hey Princess, you're the only one"

Har börjat fundera på om jag ska tänka om? Tänka nytt. Kasta mig ut i det okända. Alltså: om jag ska ta en hanne istället för tiken Billie. Mest för att jag är helt förälskad i Bosse, han är en liten sockervalp.

Typiskt för hannar:
- Jämna i humöret
- Snälla mot tikar och valpar
- Viss risk för aggressivitet mot andra hannar
- har en sexualitet alltid, haha (tikar löper bara två gånger om året)

Tikar:
- Växlande temperament
- Kan bli skendräktiga
- Lätt för vardagsfostran

Uppdatering av kategorin Text-TV:

Flygplan störtade i Kirgizistan

Ett passagerarflyg störtade på söndagen i Kirgizistans huvudstad Bisjkek. Det förekommer olika uppgifter om hur många passagerare som fanns ombord - mellan 83 och 123.

25 personer ska ha överlevt. Men siffran 34 överlevande har också rapporterats.

Kirgizistans hälsodepartement uppger att 65 personer omkom i flygkraschen.

Visst påminner det om hur högskoleprovens frågor är utformade? "Man kan få fram svaret genom påstående A och B"
 osv. Och vaaar ligger Kirgizistan? Varför har jag aldrig hört om denna nations namn förut?

Och såklart, det viktigaste: bristen på matematikkunskaper, och grundläggande sådana. Pröva att räkna på de siffrorna, jag säger bara det, det är nåt sm inte stämmer. Jag kan se den lilla tandlösa killen som fick ta hand om siffrorna. Han sitter där med olika nummer och försöker och försöker och försöker, innan han till slut i desperation ger upp och utbrister: "Huuur ska jag lösa detta?! Jag är inte Marilyn von Savant, blott en enkel liten kirgizistanier!"

Därav resultatet.

Känner mig ännu äldre nu,,, min bror gick precis förbi, pratade med nån i telefonen.

"Du ska se mina jävla hundvalpar, de är helt sick."

Liksom, va? Men det kanske inte handlar om tantighet från min sida, kanske snarare könsskillnader. Jag presenterar mina valpar med ett naaw-ljud istället. Rosa fluff.


               
Mycket Bosse (och valpar i allmänhet), men han posar bäst.

Har gjort ett fåtal planer för hösten nu, men känner att det behöver fyllas på. Såhär ser det ut hittills:

Början av september: Valpvakt (Åh, jesus kristus)
Mitten: Uppsalabesök
Oktober: Lund med Karin? Jo! (Bror sa att de var grymma live också)

Och sen är det tomt! Så kan det inte vara... Skulle behöva hjälp med att fylla upp december också. Notera dock att under hela hösten ska jag uppfostra en hund, plugga klart och ta körkortet. Så jag sitter inte bara hemma och degar. Åtminstone.

Fick ännu ett av mina "galna" infall idag; jag ska be mamma och Kjell följa med på en utlfykt i skogen och plocka svamp. Med svampboken! Äventyr!

Nej, på riktigt, när blev jag en femtioårig tant som desperat försöker "njuta av det lilla i livet"? Haha, jag dör. Fast jag ska nog fortfarande föreslå en utflykt ändå. Jag menar, har ni sett the size på svamparna? Det är Super Mario 3, värld 4, ännu en gång.

Lingonen är mogna nu, förresten...

Haha.

Ska bara säga det, att den lille klene Börje vi såg för några veckor sedan är borta. Försvunnen! Pots vack! Den nya Börje är mycket glad i maten, vill jag lova. Han är inte liten och tunn längre. Och ingen blyg viol heller. Han är snabbast av dem, han springer efter en och hugger en i hälsenorna. Han rev nästan deras lilla uteträdgård idag för han var så vild.

Såhär såg det ut idag när de skulle äta:

                   

                   

             
BILLIE VANILLI

Oh, det händer nya grejer varje dag med mina små skruttar! Idag har jag börjat leka med dem på ett lite mer avancerat sätt: jag leker dragkamp med strumpor med dem. Det tar en stund innan de hajar att de måste hålla fast i strumpan, men sen är det skoj skoj skoj. Speciellt Billie verkar ha fattat tycke för det. Ska snart inviga Bosse i leken också; idag har han haft fullt upp med att vara världens sötaste och, faktiskt, lugnaste valp. (Visst låter jag väldigt kärleksfull nu jämfört med förra inlägget om dem? Kanske är lite också för att jag har gjort det fint i deras lilla rum, dvs. tagit bort kissiga tidningar)

Men man må icke dra för hårt i den lilla strumpesocken: de väger typ lika mycket som gråsparvar än så länge. Och deras balanssinne är väl inte sådär mycket att hurra för. Tar man i för hårt gör man en Baloo på dem, och jag säger bara det: mina valpar har inte samma hållbarhet som benranglet Mowgli. Inte lika kul med kommentaren "Jag mena inte att ta i så hårt" när valpen ligger som en liten hundmos på golvet.

Nej, lugnt och fint, lugnt och fint.

Kommer en valpvideo snart också. Den är nån vecka, men ändå. Ska väl fortsätta min dokumentation också, humhum. För Annas skull, såklart, haha.

Har idag och igår kollat på X antal SATC-avsnitt, och kommit fram till en grej. Jag avskyr Sarah Jessica Parker! Så jääävla dryg. Alla borde egentligen hata henne, för ärligt talat, personifierar hon inte alla brudar man nånsin avskytt i sitt liv? Hon är manipulativ, förställd, kokett och allmänt bruddum. Hon lägger huvudet på sned, hon håller på och jomsar med alla snubbar. Snudd på att hon pratar med bebisröst. Jag kräks!

Vilken röra det är med valpar! Fäääästligt, men man blir ju rätt mör. Plus att jag misstänker att det är något slags moderskapshormon som sätts igång i kroppen, för när de där knotten skriker får jag ont i magen och blir sjukt stressad. Oroar mig för dem. Alldeles nyss skulle jag lyfta upp Billie (Billie Vanilli har jag börjat kalla henne nu. Kanske bättre än Billie Butt?) och då skällde och morrade hon på mig. Fick en vision om att vi avlat fram terrorhundar, riktiga mördare, men det visade sig att hon bara var på bushumör. Så kan det vara...

Men man vet aldrig ändå. De kanske blir skitnojiga och biter av barns ansikten. MEN! De har inte röda ögon, så det borde vara lugnt. (Alla onda djur har röda ögon.)


                         
Än så länge har de blå ögon.

Jag är så långsam, så det är helt uppochner. Gick upp tjugo över nio, och det enda jag hunnit göra sen dess är byta tidningar till valparna, ta ut valparna, gosa med valparna, läsa Rocky och hela DN, dricka tre stora koppar kaffe, gå två kisserundor med Ella och nu, slutligen, jogga. Eller ja, matat valparna också! Häpp. Busy woman. Det enda ordentliga är alltså en joggingtur. Jag ÄR Skalman. Längtar på sätt och vis tills skolan och så verkligen kommer igång, kommer bli mycket mer effektiv då. Inbillar jag mig.

Just ja. Skalman har fått en grej om bakfoten: Skynda är inget fult ord. Hynda är ett fult ord.

Ordning och reda, pengar på fredag.

Karin verkade brydd oc lite ställd över att hennes fågel Ivar fick posera på min blogg; byter därför bild. Alla mina gamla bilder är nedbrända på skivor och mapparna raderade, så har bara Mina bilder-arkivet att välja i... Tyckte i och för sig att den här passade ganska bra, haha.

Imorrn drar jag till Skåneland igen!

Alla har vi våra små egenheter, och en av mina är att jag alltid, sen jag var liten, misstänkt att jag hela tiden totalluras av världen. Att jag ÄR Jim Carrey i The Truman Show. En grej som psykade mig till döden var (och det här var långt innan jag snubblade över Orwells 1984) var att jag trodde att mina speglar var som nåt slags mystiskt fönster för alla andra, så att de kunde se mig hela tiden. Helt otroligt vad egocentriskt, va? Analysera ICKE!

Med tiden har det där blivit bättre, även om jag gått runt i mitt artonåriga liv med en smått undermedveten idé om att alla andra är sammansvurna mot mig och utsätter mig för något grymt, behaviouristiskt experiment... Hursom, idag kom et tillbaka lite, bara lite. Var ute på en liten cykelvända när det underligaste regnet började falla. Det regnade jättemycket, men absolut inte störtregn. Det kändes snarare precis som när man springer genom en sprinkler på sommaren, och plötsligt blev jag misstänksam. Fick känslan av att det bara var nån som lurades; filmteamet drog igång konstgjort regn för att få mig att göra nåt nytt.

Ja, jag är weird ibland, men jag var tvungen att undersöka om bilarna och människorna omkring mig också var blöta.

Men säger det, fick jag välja mellan det röda och det blå pillret skulle jag alla gånger ta det röda. Inga falska illusioner här inte.

Har varit uppe ändå sen 8.30 (eller okej, 8.39, one must snooze), och har trots det inte fåt något alls gjort... Tillbringat snart två timmar med att sitta vid datorn och läsa bloggar eller gosa med valparna. Passade på att ta lite nya bilder och filma dem lite, så här kommer första follow up på hur de artar sig, speciellt upplagt för Anna, såklart. Här är Bosse Bo i jakten på lekkamrater:


              

(Måste verkligen börja prata högre; här pratar jag ju ändå alldeles vid micen till kameran, och det hörs knappt ändå)

Kom just på att jag inte längre kommer att kunna lyssna på musik av skränigare slag på minst sex veckor. Valparna ligger nämligen här bredvid mig, i datarummet. Tänkte sätta på Nirvana, men sen hörde jag Billie ynka när musiken började, och då var det kört. Nu sitter jag och lyssnar på Johnny Cash istället... Inget fel på det, men det är ju inte riktigt samma sak. Cash muntrar ju inte direkt upp en.

Från och med nu kommer jag att bli old fart nummer ett; kommer bara kunna lyssna på myspysmusik. Undrar hur det påverkar mig?

                  
Men det kan ju vara värt det.

One of those days, när man inte kan vara ensam med sig själv utan att hemska, skamfyllda minnen dyker upp och terroriserar en. Och tänk då på att jag suttit i en bil i sju timmar. Har försökt med lite äkta freudiansk bortträngning, men det funkar bara till en viss gräns. Uäh, uäh, uäh.

Försöker driva bort mina harakiri-impulser genm att lägga in Popsicle på mobilen (jag är beroende, det är helt sjukligt) och förbereda promenad. Uäh!

Men valparna är välmående och fortfarande så söta att Karamellkungen skulle kräkas!

Ligger på sängen i blekinge, lyssnar på popsicle och känner mig dåsig. Valparna är världens världens sötaste, såklart. Jag dör lite varje gång jag ser dem. Min Billie-tik är tjock och trött, men söt som socker. En av hannarna är grym, killer dog. Livsfarlig jycke! Ser ut som en rottweiler också. Japp.. Imorrn kommer jag hem igen, tack och lov. Små doser lantliv är bäst! Får panik efter en vecka, haha.

Slog på TV:n en stund på natten, på sexan, och det var såklart reklam. Satt och slöglodde nån minut, och en av reklamfilmerna de spelar väldigt ofta nu är en som börjar med en liten tjej som står i jeans och tröja och presenterar sig. Det sura (för henne) är att jag på riktigt trodde att det var en av systemets "inte köpa ut"-reklamer, ni vet: "Jamen asså pappa vi är typ sex tjejer som ska dela på vinaren, så det blir ju inte så mycket alls..." osv. Det är det inte. Det är Veronica Maggio som presenterar sog och sin nya skiva som tydligen är i butik nu.

Men, it's better to burn out than to fade away, typ. Haha.

               
Veronica Maggio

... vad gäller min mathållning. Pressade just i mig två deciliter KALLA snabbmakaroner. Jag vet inte ens varför jag brydde mig om att ställa in dem i kylen. Eller jo, det vet jag: bara för att slippa ha dåligt samvete över att jag alltid kokar en liter mer pasta än jag behöver. Att jag faktiskt åt en del av det är ju däremot sjukligt. Tre minuter tar det att göra nya, och det är fan så mycket godare...

Än så länge har jag käkat detta:
 - En kopp kaffe (frukost)
 - En halv isglass (mellanmål?)
 - Flingor och mjölk (Lunch)
 - En portion kalla snabbmakaroner tillsammans med en kopp kaffe (middag, typ)

Vilken jävla gourmet man är! Såhär kan man ju inte hålla på. Hummer och gottinga vareviga dag.

Haha, nej fy. Tror jag satsar på att köpa en kebab eller nåt senare ikväll, annars komemr jag väl svimma.

                
För den delen har jag vant mig vid min nya hårfärg... Även om jag med näsringen och smink känner mig som en töntig rockerbrud som har på sig jeansväst och nitbälte. Men ändå.

Sitter fortfarande och skriver, samtidigt som jag lyssnar på Niggas With Attitude. Känner att jag kommer behöva läsa igeom varje kort när jag är klar, så jag inte skrivit nåt fult Icecube-rhyme istället för tacktack. Festligt att få ett kort på mig i studentmössa med texten "Life ain't nothing but bitches and money". Hahaha, kunde ju nästan vara värt det.

"Do I look like a motherfucking rolemodel?!"

                    
Typ, ja. Hel-och-ren, räddar sölungar från att bli ihjälklubbade och lär barn i Långtbortistan att läsa.

Sitter äntligen och fixar klart "Tack för uppvaktningen på mn student"-korten. Många dilemman med det där. Vilken handstil ska man använda? Kram eller inte kram? Vikt eller ovikt? Blä. Det var kalas att så många kom på mottagningen, men det straffar sig lite nu när min högerhand kreverar av överansträngning. Det kan det ju iofs vara värt, haha. Alltid hittar man nåt att gnälla på.

Ovikt, guldpenna, kram, vitt litet kuvert. Häpp! We're rolling.