Uäh, uppäten av självhat

One of those days, när man inte kan vara ensam med sig själv utan att hemska, skamfyllda minnen dyker upp och terroriserar en. Och tänk då på att jag suttit i en bil i sju timmar. Har försökt med lite äkta freudiansk bortträngning, men det funkar bara till en viss gräns. Uäh, uäh, uäh.

Försöker driva bort mina harakiri-impulser genm att lägga in Popsicle på mobilen (jag är beroende, det är helt sjukligt) och förbereda promenad. Uäh!

Men valparna är välmående och fortfarande så söta att Karamellkungen skulle kräkas!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback