astri

Ja, svek bloggandet när det blir vår. Hm. Inte äkta bloggarmanér. Skäms. Men ja, tyvärr är det ju inte direkt Kenza-många som sörjer över min frånvaro, så jag har solat utan dåligt samvete.

Känner mig tråkig och tom i huvudet, samtidigt som mina händer skakar som på en gamling på grund av för mycket koffein. Just ja, har en rätt festlig uppgift framför mig: skriva en hymn till kaffet. Kaffe, passionens dryck, kanske vore en inledning... hah. Får gräva djupt efter teaterapan inom mig. Eller inte så djupt alls, kanske. Den finns nog strax under ytan, om jag ska vara ärlig.

Äsch, vilket snicksnack. Jaja, jag är up and going igen för ett tag, tror jag. Kanske till och emd kommer på något festligt att skriva senare.

Mår illa och känner empati med Erika för hennes konflikträdsla, för nu kom jag ihåg precis hur det känns. Läste just ett mail från Ryskåsen, denna dam som jag försökt och försökt  (i alla fall sedan några veckor tillbaka) försvara, eftersom jag vet andra som påstår att hon är snäll snäll snäll. Jag ha ändrat mig. Tar tillbaka. Bugar och niger och ber om förlåtelse hos heliga madonnan. Hon är inte snäll. Inte mot mig i alla fall. Och inte mot Erika.

Vi backar bandet och tar om det som det lät från början, om än inte lika hätskt: Ner med Anita. Blä. Mår illa och känner mig nervös, för imorrn har vi psykologilektion. Blä.

               
Anita enligt mig, just nu i alla fall.

Sitter och försöker skriva klart romananalysen, men det går åt helsikland. Kjell är på utsidan och jag kan aldrig aldrig fokusera när det är någon i närheten av mig. Jag blir helt paranoid och konstig när det är någon som springer omkring bakom mig, jag får för mig att de försöker se vad jag pysslar med, eller tjuvläser. Klickar alltid ner internetsidor när någon går förbi, och upp med tomt Word-dokument. Inte för att jag gör något shady, bara för att jag blir stressad. De snokar. Herregud. Jag tillhör nog en sjukt egocentrisk generation, eller så är det bara jag som är hemsk.

Skrev detta inlägget snabbt som katten för att ingen skulle hinna se att jag bloggar.

             
Kom på idag att Tussen är jäkligt gammal. Hon går som att hon har en tennisboll mellan bakbenen. Lite åldersreumatism, kanske. Jaja, än är det lite liv i lådan.

... när jag läser C G Jungs idéer om det omedvetnas arketyper. Lyss, lyss, och bli irriterade:

"Enligt Jung har anima en förkärlek för det fåfänga, hjälplösa, osäkra och planlösa hos kvinnan. Animus identifierar sig med män som är heroiska, intellektuella, konstnärliga eller goda idrottsmän."

Vi bugar och bockar, tack Jung. Är det de drag som är utmärkande för kvinnsen? Haha. Och omedvetet söker vi heroiska män som är bra på idrott.

                     

Jag har inte gjort något skolarbete på hela veckan, varför bloggen inte heller uppdaterats. Ingen mening med att sätta på datorn om jag inte ska göra skola. Så känns det i alla fall. Är ingen idog dataspelare och websidor erbjuder ett mycket begränsat nöje. Hm.

Har just kommit hem från gymmet, megagymning. Innan dess var jag på extremt pretentiös jobbintervju, som jag nog inte ska säga något mer om (man vet aldrig vem som klickar sig till denna blogg).

Äsch, inget vettigt eller roligt att skriva. Jag är hungrig. Ska jobba med svenska C. Varför har jag en blogg? Såna här dagar undrar man ju.

              
Mina läppar efter att ha ägnat mig åt två av mina hobbys; dricka rödvin och bita sönder läpparna. Inte att rekommendera, som ni ser.

... är jag trött, börjar få migrän i ena halvan av huvudet, känner mig generad för andras skull när jag tittar på American Idol och fnissar åt att det finns en stad i Tyskland som heter Bad Boll. Badboll. Haha. Ska sova tidigt idag.

Jag har just hittat alla sanna kulturares dröm: en utbildning med fokus på kultur (litteraturvetenskap, yes), språk och samhälle. Eller det lät kanske inte som ett riot, men tror att det är riktigt fett. Sen kan man vidareutbilda sig till journalist, lärare (nej och nej) och läsa vidare om litteraturvetenskap. Tummen upp! Kan bli chefredaktör, hoho. Får ta över efter Maria Schottenius (DN:s kulturchef), hon lär väl trilla av pinn snart.

Nej, nu rusar jag iväg. Det var bara för att det vore så skönt att bara söka in till något program utan en massa förstudier innan, och fick nyss reda på att psykologprogrammet är så apsvårt att komma in på som man tror. Jag blev tipsad att göra högskoleprovet istället för att plugga upp det. Men tjena, har tyvärr mer skills i att mundiarréa än att göra bra ifrån mig på prov... Är rädd för samma sak som alla andra: att högskoleprovet ska bevisa hur det egentligen ligger till, dvs. I'm a nut. Snitt 0,2 typ.

             
Kan ju tipsa om att H&M har megarea imorrn. En annan är ju ledig och kan sitta och vakta på morgonen.

... så att jag kunde hålla mig ute, men ändå göra något vettigt. Jag vill inte bara gå en promenad för att vara ute, jag vill få något gjort på samma gång. Att påta i trädgården vore perfekt. Kanske plantera, eh, sommarens blommor? Vad vet jag, ingenting. Ska lära mig att brodera och påta i trädgården innan jag fyllt 40, för nånstans måste man ju byta intressen. Syjunta vore fett att vara med i, haha.

Ibland tycker jag att det är lite synd att könsrollerna blivit så utjämnade de senaste åren. Min mormor och min mamma har mad skills i brudgrejer, men jag kan knappt sy en kjol. Snickra kan jag inte heller. Det enda jämställdheten har gjort är att göra oss okunniga, blir slutsatsen. En förmiddagstanke.

                     
Laga mat kan jag i alla fall, även om soppan blev gul istället för röd.

Tänkte skriva ner i alla fall en av de underliga tankar jag hade under resan till och från Bergen, en av många alltså. Långa resor ger liv åt shady idéer, som det verkar. Det jag funderade på var hursomhelst uttrycket "lite äckligt". Inte "äckligt" utan "lite äckligt". När man blir äcklad eller känner sig illa till mods av något som egentligen inte är frånstötande. Typ som... bruna prickar på bananer. Inte äckligt, men lite äckligt. Eller människor, som bara känns oförklarligt frånstötande. Som Agneta Sjödin eller Adam Alsing. Ja, det satt jag och funderade på när jag åkte bil med mina föräldrar. Si där.

                 
Lite äcklig.

Har varit uppe och jazzat ett tag nu, och i brist på vettiga sysslor bestämde jag mig för att börja tillaga den bortsj jag ska bjuda på imorrn. Jajamensan, bara att börja skala rödbetor. Men! Inte vanliga, fina rödbetor. Nej, jäkla Polkarödbetor! De är randiga, vita och röda! Skitfult. Soppan kommer att se ut som minestrone på burk utan den röda färgen... Sjuka prylar de säljer, alltså.



                  
Nytt påfund alla bortsjälskare bör akta sig för.