astri

Halåå. Bloggar inte alltför mycket i dessa tider, och nu, när jag väl gör det, är det bara för att lägga upp ett kopierat inlägg från en annan blogg. Men det var så bra! Haha. Here goes, direkt från Alex Schulmans blogg på 1000apor:

            
Jag hittar den här bilden från igår och kan inte sluta skratta åt den. Det är brorsan och Linda Rosing som kramas och sen är det inget mer med det egentligen, men jag tänker på en utdragen rättegång. Det handlar om en vårdnadstvist och det är hårda ord i rättsalen. Vilda ankagelser, utbrott, mycket saliv som flyger. Och människor som hela tiden är mycket nära gråten. Under hela rättegången tvingas mor och son vara separerade. Och han saknar henne och hon saknar honom. Och så, efter två veckors vilt juridiskt krig, så är det dags för domaren att ge sitt utslag.

Mummel i rätten och folk som står framåtböjda över varandra och viskar hemligheter. Och så skrider juryn in i rummet, en samling nedstämda bödlar redo att märka människor för livet. Och där kommer domaren, all rise, och hundra stolar skrapar samtidigt mot golvet. Domaren tar av glasögonen, kastar en snabb blick på de församlade. Det betyder att vi får sätta oss ner igen. Och så slår han sig ner och prasslar  med papper, sitter tyst, som försjunken i god litteratur och så talar han. En kort sammanfattning av svårigheterna i den här typen av tvister och så utslag: Hon får behålla vårdnaden om sitt barn.

Nu upprört mummel! Något glädjetjut och mamman börjar gråta av lycka, kramar sin advokat och hulkar och skakar på huvudet, nej, hon kan inte tro att det är sant. Och så släpper de in pöjken i rätten,  fint uppklädd i matrosskjorta och blåvit mössa. Och mamma ser pöjk och pöjk ser mamma och de springer mot varandra mellan bänkarna och krockar in i varandra i en fantastisk kram. Och mamma lyfter upp pöjk och pöjk säger "mamma, mamma" och mamma säger "såja såja, allt ska bli bra".

Och där har vi bilden.