astri

Pratade med morsan om att jag känt mig låg ett tag, och jag vet inte vad jag förväntade mig, men hon lugnade mig i vilket fall inte. Hon tyckt att jag skulle gå till en psykolog och sa att "ja, du kanske borde äta såna där lyckopiller".

Vad händer?! Morsan är inte direkt den som är supersympatisk och tröstar och grejar. Kommer ihåg en gång när jag var helt förstörd och bara grät och grät (en gång i månaden, tolv gånger om året) och inte visste vad jag skulle göra. Då sa morsan: "Jaha" Sen fortsatte hon med paperwork vid skrivbordet. Efter en stund tillade hon, utan att titta upp "Brukar det vara såhär, eller?"

Lite väl nära inlägg nu, men tyckte det var nämnvärt. Lyckopiller! Haha. Nej, rödvin och tjyvrökning och en miljon promenader så jobbar jag nog igenom det här.

En annan sak som fick mig att skratta och känna mig eländig på samma gång är att jag upptäckte att låten vi använder vår koreografi till inte alls är på arabiska. Den är på spanska. Jag ska inte säga det till nån i dansen.