astri

Ack, ack, ack. Denna dagen! Nu känns det att man lever. På det dåliga sättet. Galen mensvärk jagar mig, trots att jag stoppar i mig hormoner frivilligt för att ease hela processen. Ändå känner jag mig som Ior. Jag gnäller och gnäller som en annan sjukskriven (lite lowshot, ja).  

Det bästa vore att göra som i the good old days, innan vi blev moderna och globaliserade och konsumerande osv. Gamla testamentet har svaret: under menstruationsveckan är kvinnan oren, och bör därför isoleras från andra. Jag tror det var nåt med att man fick bo i ett speciellt rum som prästen i byden basade för. Det vore något. Alla pekar och skriker, var fjärde vecka: "UNCLEAN; UNCLEAN!" så får man bara tralla in i ett kuddrummet och äta choklad framför Sex in the city. Men icke! Det var visst omodernt och, fnys, kvinnoförtryckande.

Istället har jag belönats med heldagsjobb (se, nu gnäller jag igen, fast jag egentligen är tacksam). Jag ska putsa fönster i en hel villa på min lediga dag, och så rök chanserna att jag skulle göra psykologin. Jag skulle antagligen inte göra den ändå, men nu har jag något att skylla på. Ojoj.

Struntar i allt och sätter på en romantisk komedi. Varför inte vara en levande klyscha när man ändå mår apa?



                                              
                                                                       Lite muntrare tider, minne månne.

Ny uppstart av bloggen såklart! Det är peer pressure hela vägen, och man blir lite sugen. Så, sock it up, homeboy!