astri

Monday, monday, bapaa, bapapapaa - som Mamas and Papas sjunger. En lång, lång dag och en lång, lång sång. Oh, dessa horribla dagar, en gång i veckan, fyra gånger i månaden.

Engelskaläraren Beverly, a.k.a. Yogi Björn, var inte på sitt bästa humör. Hon började lite lätt med att kritisera svenskar och prisa stereotypen av oss som fåordiga grottmänniskor (men det är ett nöje hon ägnar sig åt de flesta lektioner, så det var väl inte så förvånande). Hon parade ihop oss två och två och tvingade oss att småprata, eller chitchata, för att öka vår social kompetens. Står det i kursplanen?

Hursomhelst, hon accelererade snabbt och gav sig på en klasskamrat - "---, can you read the following text?"... "Go on"...två stycken senare..."Go on"...efter en lång sagostund där blyg människa tvingades läsa för klassen, utbrast hon "Well, it´s so nice to hear your voice every once in a while. We don´t get to that often". Aj.

Som grädden på moset passade hon på att kalla mig och Ingolf "thick". Ordagrant sa hon "Some people are very thick", men det går nog inte att ifrågasätta vilka hon menade, med tanke på att hon pratade med oss om varför vi gjort läxan fel (Vi trodde att det var ett facit längst ner på papperet och skrev därför utan vidare eftertanke av "svaren" på stencilen med bläckpenna. Tydligen var det valalternativ som man skulle fylla i. Kanske är vi lite thick, men jag föredrar lazy.) Nej, Bivi var inte på topp idag.



                                          
Jag lärde mig prata som Skurt idag: "Nu         ska         du      berätta       en     saga      om     mina       leksaker"