Kamratposten ger dig sunda värderingar
"Giving equal parts to people who clearly are not equal is called what, class? Communism!"
Jaojao, lite politisk inkorrekthet en fredagkväll har väl aldrig skadat. Eller ja, det har det nog. Kanske framförallt fredagkvällar. Jag lever ju trots allt i den gamla naziststaden Ludvika. Huäh. Byyyter ämne nu!
Men till vad? Kanske jag kan fortsätta på Bamse-mentaliteten. Först av allt vill jag lovprisa Bamse; Rune Andréasson och Astrid Lindgren går hand i hand i mina värld osv. Men! What´s up med Bamse? Alla biroller är grymma, Skalman och Krösus m. fl., men Bamse är bara... ett vitt papper. Har han några egentliga egenskaper förutom att vara snäll och stark? Tänk Skalman, klokboken #1, men som alltid somnar eller talar i gåtor till de stackars små djuren. Eller till och med Krösus! Den lilla råttan som blivit förblindad av pengar och makt, och har en grupp maffiamöss jobbandes under sig. Men Bamse, nej, han är bara go´ och glad kexchoklad.
Jag skulle önskat mig en mer nyanserad bild av Bamse. Vad tänker han på när han vaknar i vargtimmen med Brumma-Lisa sovandes bredvid sig? Vad har han för mål i livet? Är han verkligen nöjd med att jobba som skogshuggare? Önskar han sig nåt mer, saknar han det där lilla extra? Jag skulle vilja läsa det avsnittet där Bamse får medelålderskris och köper en Ferrari och skaffar en älskarinna ( kanske Nina Skutt? Det skulle vara en intrig).
Neeej. Bamse är Bamse är Bamse är Bamse - världens tråkigaste björn.
Snäll kommer ur godhet, och godhet är everlasting. Dumsnäll behöver man ju inte vara. Men det tror jag inte om Bamse heller. ;)
Sen att sidorollerna har lite olika häftiga egenskaper är nog en klyftig tanke. Det påvisar ju bara att människor (alt. tecknade djur??) har olika egenskaper, men att i slutändan så ska man handla ur ett gott syfte.
Bamse är väl knappast den intelligentaste björnen i skogen, skarpaste kniven i lådan osv. Men hursomhelst, kunde inte urtypen för godhet vara mer nyanserad i så fall? Om man ska se Bamse som representant för godheten och Krösus för det onda, väljer jag Krösus kapitalistiska lilla värld. Kanske misslyckades Rune i sin propaganda för "godheten", när han inte gjorde den mer spännande än att dela med sig av sina äpplen till en vän eller springa hand i hand sjungandes genom skogen.