Kall? Ta en filt. Och en joint (?).

Var på hundpromenad med www.swik2.blogg.se nu på eftermiddagen, bl.a. för att lämna in våra Amsterdam-bilder till framkallning (vilket vi glömde... såklart). På vägen tillbaka från staden lade vi märke till att det stackars rådjuret som bor mittemot Folkets hus (den där fula stenskulpturen som föreställer ett rådjur liggandes under en trapp) fått en extra filt mot kylan. Väldigt sött och ännu mer bisarrt. Antagligen någon som var askalas en kväll och tänkte skoja till det, men jag får ofrivilligt en bild av en mentalt störd familj som kommer ut med små morötter och sockerbitar till stenvarelsen. Jag ska hålla ögonen på det lilla rådjuret från och med nu.

OH! Med tanke på Amsterdam-bilder! En liten anekdot om min och Sannas Amsterdam-resa kanske vore på sin plats. Nåja, anekdot och anekdot, onödig fakta om flamländare och deras musiksmak snarare. På i princip varje bar och klubb, hur sjabbig den än må vara, fanns det en stor plattskärm installerad, där kommande låtar presenterades. Och kommande låtar var, nästan undantagsvis, "Jag känner en boot" (heter den så?). Den svenska versionen. De ääääälskade den. En bartender kunde hela texten, och började sjunga när vi sa att vi kom från Sverige. "Jeg tjenner en boot, hen heter Anna, Anna heter hen" löd det. 

Den spelades inte bara på klubbarna, nej nej. En dag när jag och min kamrat vandrade nerför den stora shoppinggatan, såg vi en liten vagn med små snidade träfigurer i den, som föreställde därgar med olika instrument (dem fanns precis överallt, så det var inte det vi blev förvånade över. Håll ut). En liten tjock man med elakt utseende vevade runt en käpp, och musik strömmade ut från den (jag misstänkte alltid att de hade en bergsprängare bakom). Vi tyckte att vi kände igen musiken, och gick och nynnade med. Det tog en stund innan vi insåg vd vi sjöng på. Det var verkligen en konstig blandning av avsmak (viderlåt) och stolthet (Hello everyone! I´m swedish! Jaaag känner en booot) som fyllde mig där jag gick nerför gatan.



                             194529-36
Ett vykort jag skickade till min kära moder från Amsterdam, städernas stad. På kartongen står det "High life" (trumvirvel för det fina skämtet) och "The real thing". Herregud, jag känner en boot.

Kommentarer
Postat av: sanna

ja du, Amsterdam :)
Drack en Heineken på fredagskvällen när jag låg i badet, den smaken gives back memories. Men som sagt, pinsamt var väl kanske att man kände sig lite stolt över att man var svensk, bah: aa men vi vet vad dom sjunger i Boten Anna, vi kan texten! ha ha.

2007-03-25 @ 13:17:49
Postat av: dan

nejmen satan, har du varit i adam?

2008-10-14 @ 07:58:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback