"Har du nånsin sett en mänsklig groda?"
HU! Skolan slår tillbaka idag med full styrka, och jag måste skriva en uppsats om mobiltelefonens för- och nackdelar. Säger som Beatnuts: "cuz if it ain´t gangsta - keep it movin´" Haha. Så nu roar jag mig en stund med att läsa Chaplins självbiografi "Min självbiografi" (galen titel). Hittade favoritavsnittet, som har jagat mig i flera år. Charlie är på turné som varietéartist, och har just fått rum hos en gruvarbetare i staden Ebbw Vale:
"Värdinnan, en lång ståtlig kvinna i femtioårsåldern, hade en tragisk utstrålning kring sig. Hon kom in på morgonen med min frukost och sade knappt ett ord. Jag lade märke till att köksdörren alltid hölls stängd; var gång jag ville ha någonting måste jag knacka på och dörren öppnades bara på glänt.
Andra kvällen, medan jag satt och åt, kom hennes man in. Han var ungefär jämnårig med sin fru. Han hade varit på teatern den kvällen och tyckt braom pjäsen och nu blev han stående och pratade en stund med ett tänt ljus i handen, klar att gå till sängs. Det uppstod en paus och han såg ut att tänka på något som han ville säga.
- Hör du, jag har nånting som skulle kunna passa på teatern. Har du nånsin sett en mänsklig groda? Håll det här ljuset, så ska jag ta lampan.
Han förde mig in i köket och ställde lampan på skänken, som hade ett förhänge framför nedre delen istället för skåpdörrar.
- Gilbert, kom fram!, sade han och drog undan förhänget.
En halv människa utan ben, med alltför stort, blont, platt huvud, skrämmande vitt ansikte, insjunken näsa, stor mun och kraftiga muskler på skuldror och armar kravlade fram från skänken. Han hade flanellunderkläder med benen avklippta vid vid låren, där det stack ut tio korta tjocka tår. Den hemska varelsen kunde ha varit tjugo eller fyrtio. Han tittade upp och flinade och visade sina gula glesa tänder.
- Hoppa, Gilbert!, sade fadern och den eländiga varelsen sänkte sig långsamt ner och kastade sig sedan upp med hjälp av armarna nästan i jämnhöjd med mitt huvud.
- Hur tror du han skulle passa på cirkus? Den mänskliga grodan!"
Freakshow på 10-talet! Senare i texten säger pappan: "Han sover förstås under skänken bara när vi har teaterfolk här." Comforting. Chaplin drar slutsatsen att han sovit i den mänskliga grodans säng.
Gilbert har varit mitt alldeles speciella hjärnspöke ända sedan jag läste boken för några år sedan - hoppas kanske att jag kan överföra honom till er.
"Hoppa, Gilbert!"
"Värdinnan, en lång ståtlig kvinna i femtioårsåldern, hade en tragisk utstrålning kring sig. Hon kom in på morgonen med min frukost och sade knappt ett ord. Jag lade märke till att köksdörren alltid hölls stängd; var gång jag ville ha någonting måste jag knacka på och dörren öppnades bara på glänt.
Andra kvällen, medan jag satt och åt, kom hennes man in. Han var ungefär jämnårig med sin fru. Han hade varit på teatern den kvällen och tyckt braom pjäsen och nu blev han stående och pratade en stund med ett tänt ljus i handen, klar att gå till sängs. Det uppstod en paus och han såg ut att tänka på något som han ville säga.
- Hör du, jag har nånting som skulle kunna passa på teatern. Har du nånsin sett en mänsklig groda? Håll det här ljuset, så ska jag ta lampan.
Han förde mig in i köket och ställde lampan på skänken, som hade ett förhänge framför nedre delen istället för skåpdörrar.
- Gilbert, kom fram!, sade han och drog undan förhänget.
En halv människa utan ben, med alltför stort, blont, platt huvud, skrämmande vitt ansikte, insjunken näsa, stor mun och kraftiga muskler på skuldror och armar kravlade fram från skänken. Han hade flanellunderkläder med benen avklippta vid vid låren, där det stack ut tio korta tjocka tår. Den hemska varelsen kunde ha varit tjugo eller fyrtio. Han tittade upp och flinade och visade sina gula glesa tänder.
- Hoppa, Gilbert!, sade fadern och den eländiga varelsen sänkte sig långsamt ner och kastade sig sedan upp med hjälp av armarna nästan i jämnhöjd med mitt huvud.
- Hur tror du han skulle passa på cirkus? Den mänskliga grodan!"
Freakshow på 10-talet! Senare i texten säger pappan: "Han sover förstås under skänken bara när vi har teaterfolk här." Comforting. Chaplin drar slutsatsen att han sovit i den mänskliga grodans säng.
Gilbert har varit mitt alldeles speciella hjärnspöke ända sedan jag läste boken för några år sedan - hoppas kanske att jag kan överföra honom till er.
"Hoppa, Gilbert!"
Kommentarer
Trackback