Allas vår Jan
"Hon pallade inte trycket" Nein, även jag har givit upp, kapitulerat, kastat in handsken. Jag har skapat en blogg. Främst på grund av att min goda vän www.ingolf.blogg.se, även känd som kookie, kook, kakan, kakis, men kanske främst som Karin, inspirerat mig. För att citera morgonens musik, Beatnuts: "There´s no escaping this".
Jag har inget vettigt att skriva och känner mig aldrig särskilt inspirerad när jag sitter vid en dator. Men då dn här bloggen förhoppningsvis främst kommer att läsas och bedömas av mina vänner, eller camrats som Xzibit säger, känner jag inte någon större prestationsångest. Se detta främst som ytterligare en blogg i ledet som kämpar mot de trendriktiga klädbildernas blogg och, kanske framförallt, den undermåliga poesins blogg.
Nåväl, nåväl, jag torde egentligen skriva en uppsats om stalinistisk arkitektur as we speak, men motivationen är inte på topp. Och vems fel är det? Vem, om inte allas vår Jan? Kanske borde även min historielärare Rolf få en del av äran, med tanke på det historieprov som väntar på morgondagens lektion. Kanske kan jag skylla all brist på motivation, energi och allmän glädje på skolan och dess korrupta system? Det vore möjligtvis att gå för långt.
Förövrigt vill jag salutera Jan för hans ickeexisterande sinne för det svenska språkets stil och regler. Idag tillät hans känsliga konstnärssjäl denna underliga kombination: "despotisk arkitektur" There´s more where that came from. Om ock min motivation står på samma låga nivå som innan, steg ironin betänkligt flera grader. Tack, Jan, tack!
Och adjö för denna gång (jag, liksom ingolf, bifogar en bild på vår högaktade lärare Jan)
Jan, Jan, Jan. Var är din transparent?
Jag har inget vettigt att skriva och känner mig aldrig särskilt inspirerad när jag sitter vid en dator. Men då dn här bloggen förhoppningsvis främst kommer att läsas och bedömas av mina vänner, eller camrats som Xzibit säger, känner jag inte någon större prestationsångest. Se detta främst som ytterligare en blogg i ledet som kämpar mot de trendriktiga klädbildernas blogg och, kanske framförallt, den undermåliga poesins blogg.
Nåväl, nåväl, jag torde egentligen skriva en uppsats om stalinistisk arkitektur as we speak, men motivationen är inte på topp. Och vems fel är det? Vem, om inte allas vår Jan? Kanske borde även min historielärare Rolf få en del av äran, med tanke på det historieprov som väntar på morgondagens lektion. Kanske kan jag skylla all brist på motivation, energi och allmän glädje på skolan och dess korrupta system? Det vore möjligtvis att gå för långt.
Förövrigt vill jag salutera Jan för hans ickeexisterande sinne för det svenska språkets stil och regler. Idag tillät hans känsliga konstnärssjäl denna underliga kombination: "despotisk arkitektur" There´s more where that came from. Om ock min motivation står på samma låga nivå som innan, steg ironin betänkligt flera grader. Tack, Jan, tack!
Och adjö för denna gång (jag, liksom ingolf, bifogar en bild på vår högaktade lärare Jan)
Jan, Jan, Jan. Var är din transparent?
Kommentarer
Trackback