Den dumme, den dummare och den dummaste.

Jag har insett vad den här terminen har resulterat i. Det är ingen glädjande insikt, för den delen. Jag är dum! Ingenting går vägen när det gäller det intellektuella, det är knakelibrak i hela hjärnpaketet. Man kan börja gråta för mindre. Vilket jag också gjort (grät till Blue water high, en serie om ett gäng australiensiska ungdomar som lever för att surfa). Jag måste säga att optimismen vad gäller skolan aldrig varit lägre. Jag känner mig som Beavis and Butthead i ett!

Det är ganska knäckande att inse att man inte har några speciella talanger. Apa! Pressen på att välja yrkesriktning känns ju också, och då hjälper det inte att känna sig som en förståndshandikappad som bara får äta mat med sked. Några utbildningar kan jag väl komma in på. Typ... mekanikerutbilningen. I Fucking Åmål säger de att snittet för det är 5.9. Det innebär att man kan kraja hälften av sina betyg och ändå komma in. Tja, kanske är det nåt att fundera på?

Men, det är väl bara att ta sig i kragen och börja en charad för att få lärarna att tro att jag är intelligentare än jag är. Det har funkat förr och det ska funka nu! Haha, låter visst en smula bitter, men det är jag också.


                              194529-52
                                                 You just gotta try harder, som Janis Joplin säger.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback